En buffé av orätter

”The big five” är en jägarterm för fem stora vilda djur som lever på Afrikas savanner. Dessa djur utgörs av lejon, leopard, elefant, noshörning och afrikansk buffel, och de jagades under så kallad storviltsjakt. Förr ansågs de här djuren som de svåraste och farligaste djuren att jaga på den afrikanska savannen och stod högst upp på flertalet jägares önskelista på djur att skjuta. Man såg det som mycket prestigefyllt att lyckas döda dem. Även idag finns det jägare som önskar jaga och döda ”the big five” för prestigens skull. Men naturligtvis är det inte och har aldrig varit prestigefyllt att jaga och döda dessa djur. Det är bara fegt att som jägare sitta gömd med sitt gevär eller annat vapen för att sedan skjuta. Utan sina vapen skulle jägaren inte ha en chans mot dessa djur. Elefanten skulle trampa ihjäl honom, noshörningen skulle stånga ihjäl honom, buffeln skulle sparka ihjäl honom, lejonet skulle slita upp hans mage och leoparden skulle slita upp hans strupe. En del människor hävdar att det inte är fel att jaga, för även djuren jagar ju och dödar varandra. Många rovdjur anses blodtörstiga eftersom de dödar, men de är tvungna att döda eller svälta. Människor däremot dödar djur för sportens skull, av nyfikenhet, för att försköna sina kroppar och för att behaga sina smaklökar. Djur saknar förmåga att reflektera moraliskt över vad som är rätt och fel. Instinktivt dödar de för födan och därför kan de inte hållas ansvariga eller klandervärda för det de gör. Men människor kan hållas ansvariga för det de gör. De är, som flertalet filosofiska tänkare hävdat, utrustade med förnuft och kan reflektera moraliskt över vad som är rätt och fel. Men trots det dödar människor och utsätter andra levande varelser för lidande.

Nej, det är verkligen inte prestigefyllt att jaga och döda djur. Men det skulle vara mycket prestigefyllt att jaga och omvända ”The evil three” och de aktörer i samhället som samverkar med dem. ”The evil three” utgörs av djurförsökare, slaktare och jägare. Utöver dessa finns det också andra aktörer i samhället som samverkar med dem, till exempel kockar som använder slaktarens produkter. Genom sina verksamheter och sitt handlande medverkar de till att åtskilliga djur lider och dödas. En utav dessa aktörer är Per Morberg som både är jägare och kock, det vill säga, han dödar alltså själv djur och stödjer även slakteriverksamheten genom att förespråka och använda kött i sina recept och kokböcker i och med sitt yrke som kock. Per Morberg är även skådespelare, och för den stora allmänheten är han mest känd för sina roller på film och TV. Bland annat har han spelat psykopaten Viggo i tv-serien Rederiet. När jag var yngre följde jag denna tv-serie och tyckte att Viggo var mycket otäck och skrämmande, men vad jag då inte visste var att skådespelaren bakom rollen är betydligt mer otäck i verkligheten än på TV som sin karaktär Viggo. Denna skådespelare borde inte heta Per Morberg, utan Per Mordberg. För han dödar likt en mördare. Med sina vapen tar han liv då han beger sig ut i skog och mark och skjuter djur.
I sin bok ”Morberg jagar och lagar” beskriver Per Morberg hur han jagar och sedan tillagar olika rätter av de skjutna djuren. Han beskriver bland annat hur han sitter och spanar efter vildsvin och under tiden ser andra djur röra sig. Han beskriver naturen runtomkring på ett nästan romantiskt sätt. Kan han då inte se att djuren som rör sig där är del utav denna vackra natur? Hur kan han förmå sig till att fördärva dem genom att skjuta dem? Men det kan han uppenbarligen, för sedan beskriver han hur han ser ett vildsvin och möter dess blick och sedan skjuter det så att skottet tar rakt över vänster öga. Samma öga som han just sett in i och där det fanns liv som borde ha gjort honom oförmögen att skjuta. Strax efter skjuter han ett årsgammalt vildsvin. Det är obegripligt hur han kan ta detta unga djurs liv, och dessutom bara av anledningen att få jaga och laga lite annorlunda maträtter. Maträtter som absolut inte är livsnödvändiga för honom eller någon annan.
Per Morberg hävdar i sin bok att jägare alltid eftersträvar att de vilda djuren ska falla och dö omedelbart, men att det trots allt händer att skottet inte sitter där det ska så att jägaren måste avlossa ytterligare skott. Han erkänner att det händer att djur blir skadskjutna och ger sig iväg i sina plågor. Är den spänning eller vad jakten nu ger Per Morberg och andra jägare verkligen värd risken att utsätta ett djur, en levande, förnimmande varelse för oerhörda plågor och skräck? Är jakten värd så mycket att den kan rättfärdiga att djuren berövas sina liv? Nej, det är den inte. Inga av de skäl som jägare har för att jaga kan någonsin rättfärdiga det.
Per Morberg beskriver hur hustrun och han ska jaga duvor. Hans hustru är med andra ord också jägare, och när jag läser det tänker jag att finns det någonting mer okvinnligt och rått än att jaga och skjuta djur. Många män tycker att till exempel kvinnliga fotbollspelare och kvinnliga kroppsbyggare är okvinnliga, men det är de inte i jämförelse med de kvinnor som bär gevär och skjuter djur. Dessa kvinnor har dragits med i männens tyranni mot djuren. De handlar som männen, de har blivit som männen.
I boken nämner Per Morberg att han har skjutit duvor i Sydafrika. Han beskriver att himlen blev mörk av alla tusentals duvor som trängdes i luften och att de föll som manna från himlen varje gång han tryckte av bössan. Istället för att skjuta duvor borde Per Morberg hellre ägna sig åt det som han tyckte att de fallande duvorna liknade; manna. Han kan ju försöka laga mannagrynsgröt, det vill säga om han nu klarar laga någon maträtt utan kött.
Morberg skriver lite om sin kompis Gris-Klas som födde upp grisar och skickade till slakt samt också jagade vildsvin. Morberg hävdar att denne Gris-Klas kan det mesta om grisar och vildsvin efter sina år som grisbonde. Men uppenbarligen lärde han sig inte det viktigaste om dessa djur; att de är levande varelser som är levnadsglada och som ska visas hänsyn och tillåtas vara i livet.
”Fåglar som kommer i tusental är inte bara en Hitchcock-upplevelse, de förstör för bönderna också. Därför bedriver man skyddsjakt på bland annat kajor och duvor.” Så skriver Per Morberg. Tycker han då också att det ska bedrivas jakt på människor, till exempel flyktingar som kommer i mängder till Sverige och andra länder? De ställer ju till problem för myndigheterna i och med att myndigheterna får svårt att ta hand om dem med avseende på till exempel boende.
Per Morberg skriver att han ibland fantiserar om skogens själ. Han menar att skogen är en annan värld och att det gäller att se det och uppleva närvaron av allt liv som finns där. Han har verkligen rätt i att skogen pulserar av liv. Växternas liv, djurens liv. Skogen är djurens värld och ingen människa borde inkräkta på den så som jägare gör då de är där och skjuter djur. Istället borde man sträva efter att bli en del av den genom att bara vara där och med alla sina sinnen uppleva närvaron av livet.
Morberg beskriver också hur det är att jaga bock. Han skriver att han har en del ”troféer” i form av råbockarnas horn. Frågan är hur han och andra trofejägare överhuvudtaget kan se det som en trofé att döda ett oskyldigt djur och ta deras kroppsdelar? Hornen är bockens stolthet och kan aldrig bli jägarens stolthet.

I ett stycke i boken redogör Per Morberg för ”kunglig jakt” och skriver att Sveriges nuvarande kung är en skicklig jägare, och när jag läser det tänker jag att sådana män inte borde vara kungar överhuvudtaget, för det finns inget kungligt i att döda djur för sportens skull. Den nuvarande kungen ska visst inte vara så intelligent, har jag hört, och det är han uppenbarligen inte. I detta stycke i boken nämner Morberg också att jägarna har ett skyddshelgon, Hubertus. Hur kan de ha det? Det finns inget helgonlikt i att jaga djur. Morberg avslutar stycket om den kungliga jakten med att nämna att det efter en sådan här jakt kan ligga uppemot femtio djur på slottsbacken. Detta kan liknas vid ett massmord som kungen och hans män begått, men den tanken slår förstås inte en trångsynt person som Morberg.

Att nedlägga sin första älg är stort, hävdar Morberg. Älgen är ju ett stort djur, skogens konung. Utan sina vapen skulle Per Morberg och andra jägare inte ha en chans mot detta ståtliga djur. Så det är väl klart att Morberg tycker att det är stort att nedlägga en älg. Det får väl honom och hans gelikar att känna sig starka och överlägsna, men det är ju en mycket falsk bild de får av sig själva; i själva verket är de svaga och underlägsna.

Per Morberg har skjutit åtskilliga djur och lagat olika maträtter av deras kött, men säkerligen är det inte bara för att kunna prova på att laga olika maträtter som han jagar och skjuter djur. Nej, uppenbarligen tycker han om själva jagandet i sig, precis som så många andra jägare gör. Att skjuta och se djuret falla till marken. Varför skulle han annars skjuta en varghona som han skriver att han gjorde när han var i Slovakien och jagade? Han skriver att vargen utgjorde en fulländad syn där den löpte fram och att han kände sig förenad med den. Varför lyfter han då bössan och skjuter vargen rakt genom huvudet? Är det så man agerar då man tycker att någon eller någonting är fulländat? Nej, jag skulle aldrig göra det, men kanske sådana som Per Morberg gör det. Kanske har Morberg verkligen en förvriden uppfattning om saker och ting, precis som sin psykopatiske rollfigur Viggo i Rederiet.

I sista kapitlet i sin bok beskriver Morberg jakt i Afrika. Han skriver att ljuset, ljuden, luften och djuren där sätter igång känslorna. Ja, hursomhelst så sätter Afrika inte igång några välvilliga känslor hos honom. Han är där för att skjuta en mängd olika djurarter, säkerligen just för att inför sig själv och andra kunna rada upp hur många olika afrikanska djur han dödat. Bland annat skjuter han en elandantilop. Han skriver att den påminner om sagans enhörning och att känslan är melankolisk när han har skjutit den och sitter där vid dess döda kropp. Innerst inne vet han kanske att det är fel att döda detta djur. Hursomhelst, om nu elandantilopen är sagans enhörning så är Per Morberg en utav sagans ondskefulla karaktärer, och som alla vet så förlorar ondskan i sagans slut. Förr eller senare kommer Morberg och hans gelikar att göra det.

Morberg avslutar med att säga att han äter nästan allt kött, men poängterar att djur som har haft det bra i livet är roligare att äta. Många människor resonerar så, men detta är inget annat än en dålig ursäkt för att fortsätta äta kött och som i jägarnas fall fortsätta skjuta djur. Tycker Morberg och hans gelikar då att det är okej att döda människor bara de har haft det bra i livet? Antagligen inte. Vad Morberg och andra med honom borde försöka inse är att dödandet, att ta liv, är fel i sig. Om Morberg och andra jägare nu absolut måste utöva sitt intresse att skjuta, varför inte då nöja sig med att spela ett våldsamt tv-spel eller dataspel? Där kan de skjuta hur mycket de vill, och så behöver de ju inte ens gå utanför dörren.

I Morbergs bok finns många vackra landskapsbilder. Det enda som förstör dem är Per Morberg och hans bössa. Det finns också en mängd recept på kötträtter i boken, men hur goda de än ser ut så är de ingenting annat än orätter. Hela boken utgör en buffé av orätter.

Morberg säger att jakt handlar om mer än att bara skaffa mat. Ja, det handlar väl om en morddrift. Varför inte döpa om sig till Per Mordberg?

Annonser

Okränkbart liv

I världen finns osämja, konflikter och grymheter som innebär lidande för åtskilliga individer. Jag har tidigare skrivit om hur felaktigt, orätt och grymt djur behandlas då de skickas till slakt för att möta sin död, då de utsätts för plågsamma experiment i forskningslaboratorierna och då de jagas och skjuts ihjäl. Men också åtskilliga människor världen över är utsatta för stort lidande, grymheter och död. Detta beror på osämja och konflikter mellan grupper av människor. Kärnan till denna osämja och dessa konflikter är människors och gruppers olika uppfattningar om saker och ting, och i många fall grundar sig dessa uppfattningar i kulturers och religioners normer, regler och sedvänjor, och även på att människor tillhör olika religiösa och kulturella grupper som gör anspråk på territorium och landytor. Det har till exempel länge varit konflikter mellan judar och muslimer om landet Israel som muslimerna menar att judarna orättvist blev tilldelade efter andra världskriget av segermakterna, medan åtskilliga muslimer tvingades lämna sina hem. Sedan dess har många muslimer varit fulla av bitterhet och hämndbegär och strävat efter att ta tillbaka Israel och göra landet till sin stat. Grupper av radikala islamister har växt fram och de har också hyst agg och ilska mot flera västländer, framförallt USA och deras militära närvaro i områden där dessa radikala islamister verkat för att ta över territorium. Det har lett till åtskilliga våldsdåd och död. Rebellgrupper och terrororganisationer har växt fram. IS, Islamiska Staten, bildad 2006, är en sådan. IS har utfört brutala terrordåd i Irak och attackerat amerikanska styrkor och Iraks regering. Målet för IS är att bilda en stat med en enda religiös och politisk ledare som styr med islamisk sharialag. Under 2013-2014 gjorde IS stora framryckningar och erövrade stora landområden i Irak och i Syrien genom brutala våldsdåd och terror, bland annat korsfästningar, halshuggningar och massmord. Grupper med andra religiösa övertygelser så som till exempel kristna, har haft att välja på att konvertera till islam, fly eller bli dödade. Motståndare till IS, bland andra irakiska militären och de länder som anslutit till USA:s koalition mot IS, försöker i dagsläget bekämpa och sätta stopp för IS genom flyganfall och bombningar. IS svarar med att genomföra brutala terrorattentat, nu senast i Paris där 129 människor dödades. Frankrike och Ryssland har svarat med att mer eller mindre förklara krig mot IS, och flera EU-länder och USA ska bistå med ytterligare militära styrkor. IS i sin tur hävdar att dåden i Paris bara är början på en storm, och hotar med att liknande dåd kommer att drabba alla länder som attackerar dem.

IS är ett exempel på en grupp människor som handlar i sin religions namn och på så sätt rättfärdigar sina våldshandlingar. Genom historiens gång har många grupper rättfärdigat sina handlingar och våldsdåd genom att hänvisa till sin religiösa övertygelse. Bland annat de kristna har gjort detta under korstågen då deras syfte var att omvända andra människor med andra trosuppfattningar till kristendomen.

Åtskilliga människor har alltså handlat och handlar i sina religioners namn. De följer religionens och kulturens normer och regler och rättfärdigar på så sätt sina handlingar och sitt samhälles styrelseskick. Ofta krockar olika religiösa och kulturella normer hos olika folkslag och religiösa grupper med varandra, och konflikter och osämja uppstår. Man har helt enkelt olika uppfattningar om saker och ting, och många gånger hävdas att de normer, regler och sedvänjor som motståndaren handlar i enlighet med är fel och orätta.

Inga kulturella och religiösa normer, regler och sedvänjor kan någonsin rättfärdigas om de innebär lidande och död för individer. Liv, allt liv, såväl människors som djurs liv, ska betraktas som värdefullt och okränkbart. Normer, regler, sedvänjor och hela samhällens styrelseskick som kränker liv, som förtrycker individer bör inte existera. Endast de religiösa och kulturella normer, regler och sedvänjor som inte medför skada, lidande och död för någon individ bör vara tillåtna att praktisera. Oenigheter och konflikter mellan grupper med olika kulturella och religiösa uppfattningar löses genom att minimera lidande och främja det som är mest gynnsamt för inblandade individer. Man ska alltså alltid först och främst ta hänsyn till den eller de som lider eller missgynnas mest i en situation på grund av normer, regler och bestämmelser i religioner, kulturer och samhällen. Detta är det enda rätta, och bör vara en universell rättsregel som följs av alla. Denna regel bör stå över alla religiösa och kulturella normer och bestämmelser just av anledningen att den är det rätta, det sanna och livsbefrämjande. I västvärlden bör man till exempel angående djurförsök se till djurens lidande snarare än till människans och samhällets nytta av dem. I denna fråga blir alltså djurens lidande det primära att ta hänsyn till medan samhällets nytta av försöken blir det sekundära. Med andra ord måste försöksdjurens intressen av att slippa lidande i forskningsexperimenten sättas före samhällets intressen av djurtestade produkter som det dessutom finns alternativa metoder till. Likaså måste människors intresse av att leva utan att vara förtryckta och hotade till livet av terrorgrupper som IS sättas före dessa gruppers strävan efter att omvända dem till deras religiösa övertygelser. Det är hos de förtryckta människorna som lidandet finns, inte hos terrorgruppen som istället är angriparen liksom stora delar av världens samhällen är angriparen i sitt förtryck av åtskilliga djur. Därför bör motsättningar mellan förtryckta människor och extremistgrupper som IS naturligtvis lösas genom att ta hänsyn till de förtrycktas intressen och inte extremistgruppens. IS mål är ju i grund och botten att skapa en islamisk stat och detta intresse kan inte anses vara viktigare än att människor lider i förtryck. Dessutom är det ju fullt möjligt att lösa konflikten mellan IS med deras krav på en egen stat och resten av världen utan vare sig terrorattentat och förtryck från IS sida och flygbombningar från USA, Ryssland, Frankrike och resten av EU. Jag, som uppenbarligen är en av få klarsynta personer här i världen, ser ju naturligtvis denna möjlighet, men det gör ju självklart inte de trångsynta så kallade ”ledarna”, de som styr sina länder och grupper och mer eller mindre förklarar krig. Det kommer ju bara innebära ännu mer lidande och död för alla, men det kanske vare sig Obama, Hollande, Putin, Löfven eller IS-ledarna inser. Man kan ju inte direkt påstå att någon av dem verkar särskilt smart eller har förmåga att tänka utanför sandlådenivån där man kastar sand på varandra för att lösa konflikter.

IS handlar fel och kränker liv genom sitt brutala handlande, men västvärlden borde inte gå till militär attack mot dem, utan istället borde man komma överens om ett territorium där IS och andra som sympatiserar med dem kan upprätta sin islamiska stat. Där kan de leva och utöva de lagar de vill. En stat där bara de som frivilligt vill lever och tar del av, det vill säga att inga andra ska tvingas leva där och bli förtryckta. En sådan lösning skulle inte vara till skada för någon. IS skulle inte längre ha någon anledning att terrorisera sin omgivning och västländerna skulle inte ha någon anledning att bomba dem, och följaktligen skulle mycket våld upphöra och liv sparas. Man borde ha möten om detta istället för att planera hur man bäst ska förgöra varandra. Det är fel att möta våld med våld, för det leder bara till ännu mer våld och hat med följden att åtskilliga civila oskyldiga människor drabbas. Istället måste människors grundläggande synsätt ändras. Liv, alla individers liv, måste betraktas som värdefullt och okränkbart. Endast så försvinner hat, ondska och grymheter.

Människor världen över borde överhuvudtaget göra sig fria från religiösa och kulturella föreställningar och övertygelser. Det är ju dessa som ofta är roten till det onda och grymma här i världen. Den västerländska kulturen tillåter ju grymheter som djurförsök, jakt och slakt. Istället bör människor se in i sig själva, in i sitt innersta väsen. Man bör sätta tron till sig själv istället för att bara följa i strömmen och vara som en slav åt religionen, kulturen och samhället och dess normer, sedvänjor och regler som i många fall är fel och orätta och leder till lidande. Med andra ord bör människor tänka själva istället för att mer eller mindre blint förlita sig på och följa redan etablerade regler och bestämmelser, skapade av förlegade uppfattningar och trosföreställningar. Oavsett vem man är, är det enda rätta att sträva efter liv, att hylla det. Att låta sitt eget och andras liv fyllas av lycka. Livet, allt liv, måste ses som okränkbart och värdefullt. Livet har en högre mening än religioner, kulturer och trosövertygelser. En högre mening som alla levande individer har gemensamt; att känna kärlek, att uppleva lycka, att uppleva förälskelse. Många människor känner sig kanske nöjda av att leva efter kulturella och religiösa normer och regler och av att ingå i en större gemenskap som de tycker ger deras liv mening och betydelse. De känner att de tar del av och uppfyller en viktig plikt, men sådana känslor går aldrig att jämföra med känslan av den största lyckan; glädjen av att känna kärlek och förälskelse.

Religion och kultur är ingenting naturligt. Ingen är född med en religiös eller kulturell övertygelse, men alla är födda med förmågan att känna lycka, kärlek och förälskelse, som står högt, högt över det hat och den känslokyla för andra individers lidanden som åtskilliga människor låter sina sinnen uppfyllas och förgiftas av. Det är denna lycka, kärlek och förälskelse som man bör sträva efter, för den finns för alla. Kanske är den svår att finna, men man får aldrig, aldrig ge upp hoppet om den.

Värna om livet. Allt liv. Det innebär bland annat att västvärlden bör eliminera det förtryck och lidande som åtskilliga djur inom till exempel djurförsöksverksamheten och inom jakt och slakt är utsatta för. Genom  att låta detta fortgå kränker de liv och utsätter individer för lidande och död, liksom de radikala islamister i terrororganisationer som IS gör då de förtrycker, dödar och utsätter andra människor för sin terror. Instinktivt vet flertalet människor att det är fel att utsätta andra varelser för lidande och död, men mångas sinnen och hela tankevärldar är fördunklade av kulturers, religioners och samhällens normer och föreställningar om rätt och fel.

Jag önskar verkligen att det fanns en moraliskt rättrådig och allsmäktig ledare som tog hand om hela världen. Någon som värnar om liv och som står högt, högt över hatfyllda terrorister och dubbelmoraliska demokratiska ledare. Någon som Trollälvan. Då skulle inte ondska och grymheter existera.

Upplysningen och erövringen av världen

Du som läser texterna på denna sida inser säkert hur bra de är och att sidan mer eller mindre är ett mästerverk. Men vad annat skulle den vara? Den är ju mitt, Trollälvans verk. Till skillnad från de flesta andra som skriver och publicerar texter vet jag vad som är viktigt att upplysa människor om, nämligen om hur åtskilliga djur världen över lider då de behandlas utan hänsyn av känslokalla människor. Därför kommer jag här framöver publicera en del tidigare texter på engelska så att de som inte förstår svenska också kan läsa. Min avsikt är att sprida sidan över hela västvärlden, till en början, i syfte att ändra människors synsätt angående behandlingen av djur inom bland annat verksamheter som slakt och djurförsök. Djur ska inte behandlas så som de blir behandlade inom dessa verksamheter. De ska överhuvudtaget inte utsättas för slakt och forskningsexperiment. De ska visas hänsyn och ges rättigheter, och när människor världen över inser det och också handlar därefter kommer världen bli så som den ska vara. Fredlig och där varje litet liv är en vän.

Du som har läst om detta här på sidan är säkerligen övertygad om detta som ju är det enda rätta, då djuren ju är levande, kännande varelser. Du gör säkert allt du kan för att sprida sidan och upplysa andra människor om dess innehåll, för du vill väl inte tillhöra skaran av trångsynta, oupplysta, blinda och känslokalla personer som inte låtsas om eller bryr sig om de utsatta djurens lidande? Nej, naturligtvis inser du det rätta precis som jag. Så gör vad du kan för att förändra den trångsynta skarans åsikter, uppfattningar och handlingar!

Att inte ta seden dit man kommer

Jag älskar att springa och känna känslan av varje fjäderlätt steg jag tar. Mest av allt tycker jag om att springa när det är riktigt varmt, gärna uppemot 30 grader. I Sverige är det sällan så varmt, men utomlands på varma ställen är det så varmt. Det är underbart att ge sig ut och springa på stränderna och strandpromenaderna på sådana platser, endast iklädd en bikini och ett par löparskor. Solen lyser het från en klarblå himmel och den varma luften omger mig och får mig att drypa av svett. Endast lätta vindpustar som drar in från havet svalkar litegrann. Solens hetta dominerar, värmen härskar, men det kan inte bli för varmt, inte för mig där jag flyger fram lätt som en fjäder på outtröttliga ben över strandens gnistrande vita sand och på vägar upphettade av solstrålarna. Och som en motpol till hettan finns det väldiga turkosa havet och väntar på mig.

Ja, det är verkligen fantastiskt att springa i omgivningarna på sådana varma orter där solen alltid tycks lysa starkt från en klarblå himmel och där havet skimrar turkost intill gnistrande vita sandstränder. Vad som inte är lika fantastiskt är en del av människorna som lever på dessa orter, till exempel runtomkring Medelhavet. Många av dem har förlegade synsätt, och är uppenbarligen mycket trångsynta, men det är de ju inte ensamma om; i många hänseenden är flertalet människor oavsett etnicitet och var de bor trångsynta. Hursomhelst, när jag var på Franska Rivieran och var ute och sprang endast iklädd en bikini och ett par löparskor blev den franska polisen alldeles hysterisk. Två polismän körde efter mig på motorcyklar och gestikulerade vilt och pekade på min klädsel medan de förfärat upprepade fraser på franska som jag inte förstod ord för ord, men på det stora hela förstod jag vad de menade; det var förbjudet att springa endast iklädd en bikini. Jag tänkte att hur kan det vara förbjudet, det är ju det enda rätta när det är så varmt och underbart väder. Normalt brukar jag inte stanna när jag är ute och springer, men jag tänkte att jag bara måste upplysa demom detta där de stannat motorcyklarna, hoppat av och stod där i sina varma uniformer. Så jag stannade och sa på engelska att det är varmt, men de förstod inte ett ord engelska. Istället pekade den ena av dem på en liten strandbutik och jag förstod att de menade att jag skulle köpa kläder att springa i. Nästa dag när jag var ute och sprang mötte jag den ena av dem. Precis som dagen innan var jag endast klädd i bikini, och polisen gick ogillande mot mig, men jag sprang ner mot stranden, och naturligtvis orkade han inte springa efter mig där jag försvann bortåt i den vita sanden.

Det hävdas att man ska försöka anpassa sig till de kulturella normer som råder, det vill säga att man ska ta seden dit man kommer. Men det är fel. Man ska inte ta seden dit man kommer. Istället ska man göra det som är rätt, och när det är 25-30 grader är det rätta att springa i bikini istället för i mer täckande kläder bara för att de kulturella normerna säger att man, i synnerhet kvinnor, ska skyla sin kropp. Man bör alltså inte ta hänsyn till kulturella sedvänjor och normer då det finns ett riktigare alternativ. Till exempel i den muslimska världen är det en sedvänja och norm att kvinnor ska bära skylande klädsel trots att det är mycket varmt. Flertalet kvinnor i den muslimska världen är förtryckta av männen som utsätter dem för sina märkliga och grymma påhitt som den skylande klädseln och mycket annat. Detta är ett av många faktum som gör att det överhuvudtaget inte bör strävas och uppmuntras till kulturell mångfald och till att hålla kulturella normer och sedvänjor levande. Kulturer och religioner är orsaken till mycket av världens elände som bland annat krig och konflikter av olika slag. Skulle alla människor sträva efter det rätta istället för att följa sina kulturers och religioners riktningar och normer skulle världen vara en mycket fredligare och bättre plats. Det är mycket lätt att avgöra vad som är det rätta. Det är det alternativ där ingen individ tar skada. Tar en individ skada av en kulturell bestämmelse eller om det finns ett alternativ som mer gynnar individen så är sedvänjan fel och bör förbjudas. Det är inte för att en kulturell sedvänja eller norm är till exempel muslimsk, hinduisk, kristen, västerländsk etcetera som den bör förbjudas, utan för att den innebär nackdelar, skador och missgynnar individer. Att en kulturell sedvänja eller norm bör förbjudas har alltså ingenting att göra med vilken kultur eller religion den tillhör, eller vilken etnisk grupp som praktiserar den. Det har att göra med att den är fel. Det måste den ju vara om någon skadas eller missgynnas av den, eller om det istället finns ett riktigare och mer rätt alternativ till den.

För de muslimska kvinnorna måste det vara hemskt att aldrig få känna solens strålar och vinden mot sin hud. Så underbart det skulle vara för dem att gå ut på en strand endast klädda i bikini eller nakna för den delen, vilket är deras sanna natur snarare än att gå skylda av kläder i värmen. Kulturer och religioner är inget ursprungligt, inget naturligt för levande varelser, utan bara påhitt som uppkommit i samhällen. Ingen föds med en kulturell eller religiös uppfattning, utan det är något som prackas på en av andra.

DSC01106

Förbud av djurförtrycket

Människor har i alla tider kränkt djurens intressen vilket innebär att artförtrycket rått ända sedan människan började utnyttja djuren för sina egna syften. Detta har bland annat tagit sig i uttryck i den omfattande slakten av djur i alla tider, i jakt på olika slags djur och under senare tider också i experimenterandet med djur i vetenskapliga syften. Hur djur lidit och lider borde uppväcka känslor av ilska och beslutsamhet att göra något åt det, men istället medverkar de flesta människor till djurförtrycket. Få personer tycker till exempel att det är fel att äta kött, men var och en som äter kött är part i förtrycket. Djurfabrikanterna tjänar på att exploatera djuren och så länge de kan sälja det som produceras kommer alltså den systematiska slakten av djur att fortsätta. Därför bör alla sluta köpa produkterna från djuruppfödningen. Man bör också upplysa människor om den moraliska orätt som begås då djur utsätts för de ohyggliga lidanden som bland annat slakteriverksamheten och djurförsöksverksamheten medför, precis så som jag gör. Med andra ord borde alla som ägnar sig åt att skriva ta upp detta som är något av det viktigaste och mest angelägna att skriva om.

Då det handlar om djurförsök har allmänheten inte övertygats om att det måste förbjudas, och forskarna har svarat med att det skulle vara liktydigt med att avstå från att finna botemedel mot sjukdomar. De anser att de lidanden de utsätter djuren för är berättigade eftersom de kan minska mänskligt lidande och rädda mänskliga liv. Men det finns alternativa metoder inom forskningen, men de är dyra. Men stater världen över och dessutom alla rika människor världen över borde skjuta till pengar till detta, om de var någorlunda rättrådiga, men det är de uppenbarligen inte, utan slösar istället pengarna på annat. Hur som helst så kan man aldrig rättfärdiga djurförsök. Den etiska principen om hänsyn till levande, kännande varelsers intressen utesluter en del medel för att nå kunskap.

Varje person som är av uppfattningen att utnyttjandet av djuren är berättigat måste anses orättrådiga. Den som är utövare av djurförsök, slakt och jakt eller på annat sätt stödjer dessa verksamheter medverkar till omoraliska handlingar. Detta innebär bland annat att det är fel att skänka pengar till forskning där djur används i experiment för att forskarna ska få fram sina forskningsresultat. Människor i allmänhet anser att det är en god gärning att skänka pengar till ”välgörande ändamål” som till exempel Cancerfonden. I avseendet att pengarna kan komma till hjälp för cancersjuka människor kan det såklart anses vara en god gärning, men inte i det vidare perspektivet som innebär att människor genom sina bidrag stödjer forskningen om cancer och därmed också forskarna och deras experimenterande med djur.

Det står mycket klart att utnyttjande och förtryck av djur inte bör förekomma. Det innebär att djurförsöksverksamhetens och de andra djurförtryckande verksamheternas aktörer inte på något sätt ska stödjas. Politiska partier och dess representanter som inte uttalat är emot djurförtrycket ska inte ges stöd i form av medborgarnas sympatier och röster vid valen i och med att det leder till djurförtryckets legitimering och att det kan fortgå. Det betyder också att forskare inte ska uppmärksammas positivt. De bör alltså inte tilldelas utmärkelser och priser för sin forskning såsom till exempel Nobelpriset i medicin. De har nått sina forskningsresultat genom att låta djur lida och dö, och för det ska de inte ges någon ära, utan istället är det de åtskilliga djur som lidit och plågats i försöken som bör tillskrivas äran och bedrifterna. Forskarna och de andra involverade aktörerna i djurförsöksverksamheten samt också inom de andra djurförtryckande verksamheterna bör istället betraktas som ett slags brottslingar som står för omoraliska synsätt och attityder och som utför oförsvarbara och ohyggliga handlingar. Det är så domen råder, domen över de orättrådiga.

Lidandet och det systematiska dödande som djur i alla tider har utsatts för och som de fortfarande utsätts för ska upphöra. Djurförtrycket ska försvinna, och som de levande, kännande varelser djuren är ska de ges lika hänsyn och rättigheter som människor. En dag ska världen se ut så, och en dag kommer den att göra det. Den dagen då varje litet liv är en vän.

Besläktad med det vilda

Jag är annorlunda andra människor. Genom åren som gått har jag mer och mer insett det, och det har aldrig stått så klart för mig som det gör nu. Mitt sätt att tänka, att se på saker och ting. Mitt sätt att vara, allt är annorlunda. Överlägset. Jag är av ett annat slag. Jag är en Trollälva, mer besläktad med djuren och naturen än med människor, civilisation och samhälle.

Som jag tidigare nämnt har en psykiatriundersökning om mig gjorts där det enligt psykiatern framkom att jag har två diagnoser; generell ångest och en personlighetsstörning. Men som jag också tidigare nämnt så gav han mig en felaktig diagnos. Jag har inte en personlighetsstörning, utan en personlighetsfulländning.

Nyligen fick jag psykiaterns utlåtande om min mentala hälsa utskrivet på papper. Där har han bland annat skrivit att jag är klart påverkad av ångest, har svårt att slappna av under samtalet och svårigheter att koncentrera mig och är rastlös. Jag har överdrivna rädslor, skriver han. Han nämner också att jag helt saknar motivation att anpassa mig till samhällskraven såsom till exempel arbete. Han sammanfattar att jag uppfyller kriterierna för generell ångest.

Av psykiatrin och av hela samhället och allmänheten i stort anses ångest som något som är nedsättande och begränsande för en person. Det ses som ett slags funktionsnedsättning. Men jag kan upplysa om att det är det inte i grund och botten. Ångest och rädslor är överlevnadsinstinkter och ett tecken på förmåga att känna starkt. Enligt andra är jag överdrivet rädd för många saker, bland annat kemikalier och andra medel och substanser, däribland diskmedel, parfymer och hårsprayer. Jag upplever ett stort obehag av sådana och liknande produkter, och jag får känslan av att minsta inandning av till exempel hårspray kan fräta sönder lungorna. Jag vill överhuvudtaget inte befatta mig med sådana och liknande produkter. Enligt de flesta är detta irrationella känslor och överdriven rädsla. Men i en situation där jag och någon som inte hyser dessa rädslor skulle ställas inför okända substanser eller liknande skulle jag vara den som klarade mig eftersom jag skulle undvika substansen ifråga, medan den andre personen kanske skulle undersöka den och kanske få delar av kroppen sönderfrätta om nu substansen skulle visa sig vara farlig och frätande. ”Överdriven” rädsla är ett sedan urminnes tider nedärvt beteende där de individer som bland annat passade sig för att äta okända växter som kunde vara giftiga var de som överlevde, medan andra som åt dem dog. Ångest och ”överdrivna” rädslor är alltså inte en slags funktionsnedsättning utan ett uttryck för överlevnadsinstinkter och duglighet. ”Survival of the fittiest”, ett begrepp som Charles Darwin med sin evolutionsteori myntade.

Men det är ju klart att nutidens vanliga så kallade normala människor inte behöver vara rädda och inte känner ångest och oro. Varför skulle de behöva det? Med största sannolikhet värdesätter de inte sina liv såsom jag värdesätter mitt, och då behöver de inte heller vara så rädda om det.

Angående min andra psykiska diagnos, personlighetsstörningen (personlighetsfulländningen) framhåller psykiatern att jag är generellt svagare utvecklad i karaktären vad gäller ansvarstagande, det målinriktade beteendet, social tolerans, empati, hjälpsamhet samt samvetet det vill säga etik och moral. Vidare beskriver han mig som annorlunda i samtalen, jag har ett annorlunda beteende och andra har svårt att förstå sig på mig. Han menar också att jag har svårigheter i det sociala samspelet och är ganska ointresserad av de flesta. Är socialt oberoende, en ensamvarg som ej kan den sociala koden.

Detta var hans utlåtande, och jag kan bekräfta att jag nog är annorlunda. Jag är inte som vanliga ”normala” människor, utan nog mera lik ett djur. Ett djur i det vilda som inte låter någon bestämma över det. Jag kanske inte har de specifikt mänskliga egenskaperna på samma sätt som andra människor såsom psykologen antyder. Men det betyder inte att de är mindre utvecklade hos mig. Snarare är de mer utvecklade. Med största sannolikhet är min empati oerhört mycket större än hos flertalet andra, då jag känner medlidande för de som verkligen är i behov av det, de som inte kan tala för sig själva; försöksdjuren och slaktdjuren. Det finns inga andra individer vars öden väcker så mycket empati och borde göra hos alla människor. Gör de inte det så kan man tala om empatibrist. Det är alltså inte jag som saknar empati, utan större delen av allmänheten och de styrande som är likgiltiga inför dessa djurs fasansfulla öden och lidanden.

Enligt psykologens utlåtande har jag svårigheter med närhet och håller distans. Ja, det är klart att jag håller distans till i stort sett alla människor. Jag vill inte ha dem nära, för de tilltalar mig inte. Men detta betyder inte att jag är emotionellt svagare. Som psykologen påpekar är jag socialt oberoende. Socialt oberoende som en katt eller en ensam varg. Men för den skull har jag emotionella känslor, men för att jag ska ge uttryck för dem gentemot en annan person, krävs att denna person kan väcka dem, för de sover allt som oftast i denna värld som till större delen är befolkad av människor som inte kan beröra mig på något sätt. Jag har väl helt enkelt andra krav än andra. Jag är ju ganska ointresserad av de flesta, men när jag inte är det, när överväldigande lust väcks inom mig är mina känslor starka och mer uttrycksfulla än någon annans. De sprudlar. De är vilda och ohämmade.

Angående psykologens utlåtande om att jag inte kan den sociala koden så har han fel. Jag kan den, men jag struntar fullkomligt i den!

image

075

IMG_0231

En sann rättviseprincip

I alla tider har filosofer och andra forskare sökt efter det sanna och rätta. Men det finns bara ett sätt att utforma en sann rättviseprincip på, och här är John Rawls teori om rättvisa en bra utgångspunkt eftersom rättigheter och friheter är jämlika och fastslagna vilket innebär att rättvisan inte går att kompromissa. I den hypotetiska ursprungspositionen, som innebär att ingen känner till sin plats i samhället, ingår alla människor. Men för att en sann rättviseprincip ska utformas bör också djuren räknas med här. Detta skulle innebära att då rättviseprinciperna skulle väljas bakom slöjan av okunnighet så skulle ingen veta om man var människa eller djur, liksom man inte vet om man är rik eller fattig, man eller kvinna osv. Om det skulle visa sig att man var ett djur när slöjan av okunnighet dragits undan så skulle säkerligen ingen vilja att risken fanns att man då blev utsatt för lidande och död genom till exempel djurförsök och slakt. Alltså måste rättviseprinciper väljas som förbjuder att levande varelser utsätts för lidande och död. I Rawls teori om rättvisa begränsar rättviseprinciperna människors önskningar och ambitioner genom att de anger vilka gränser den enskildes system av mål måste respektera. Med en sann rättvisa som också skulle omfatta djuren och ge dem lika hänsyn som människor skulle rättviseprinciperna alltså begränsa människors intresse av att äta djuren, att jaga dem, använda dem i experimentsyfte eller på annat sätt utnyttja dem eftersom dessa handlingar skulle kränka de rättigheter och friheter som den sanna rättvisan tillskriver alla levande varelser, djur såväl som människor.

Med en sann rättvisa skulle också människans naturliga plikter uppfyllas gentemot djuren. Dessa plikter handlar bland annat om att inte skada andra eller tillfoga dem lidande, och om de ska anses sanna och rätta bör de uppfyllas mot alla levande varelser. Om dessa plikter skulle uppfyllas på ett rättmätigt vis skulle med andra ord inte slakt, djurexperiment, jakt och andra verksamheter där djur lider och dödas kunna existera eftersom alla människor skulle inse att det är var och ens plikt att inte utsätta levande varelser för dessa ohyggligheter.

En sann rättviseprincip innebär alltså att det inte är egenskaper som grad av moral, rationalitet, förnuft, etnicitet, intelligens, kön, art eller liknande som avgör om rättigheter och jämlik hänsyn. Precis som människor har djur förmåga att lida och känna, och med en sann rättviseprincip ger det dem rättvisa på samma villkor som människor. I en sann rättvisa är varje litet liv en vän.

Att veta vad som är rätt och fel och handla därefter

Jag ljuger ibland, och folk anser mig kanske vara omoralisk. Men det är inte jag som är omoralisk. Inte i jämförelse med de personer som stödjer och står bakom förtrycket av djuren, bland annat beslutsfattarna och makthavarna som blundar för djurens lidande och istället tillåter det.

Uppfattningar om rätt och fel, gott och ont samlas under begreppen etik och moral. Etik innebär reflekterandet över vad som är rätt och fel,  medan moral är etik i praktiken, alltså det ställningstagande och de handlingar som människor som individer gör.  I takt med civilisationens utveckling har moralen kommit att omfatta nationen, kulturen, båda könen och till slut alla människor oavsett social status. Den gemensamma plattformen har blivit FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I nästan hela mänsklighetens historia har djuren hållits utanför den moraliska sfären av hänsynstagande. Allmänt har det ansetts att de inte kan tillskrivas samma rättigheter som människor, och detta har gjort det legitimt för människor att behandla dem godtyckligt och efter egna syften. För djuren har det resulterat i ett stort lidande eftersom flertalet människor har varit av uppfattningen att det inte finns moraliska skyldigheter att ta hänsyn till djurs intressen och rättigheter. Detta belyses väl i lidandet som djur utsatts för och fortfarande utsätts för. Attityderna som rått och som ännu råder är alltså att rättighetsanspråk inte omfattar djuren, och flertalet filosofer och tänkare genom historiens gång har haft denna syn på djur. Från antiken och in i modern tid har synen varit att djur i moraliska hänseenden inte är jämlika människor. En tänkare som delade denna syn var den amerikanske filosofen John Rawls (1921-2002). I sin bok A Theory of Justice hävdar han att varje individ äger en på rättvisa grundad okränkbarhet som inte ens samhällets väl kan åsidosätta. Rättvisan förnekar att några personers förlorade frihet kan rättfärdigas av att andra får dela på något större värde. De rättigheter som garanteras av rättvisan blir alltså inte föremål för politiskt köpslående eller kalkyler över samhällsintressen.

Rawls’ rättviseteori utgår från en rent hypotetisk situation där alla människor befinner sig i en jämlik ursprungsposition. Till de väsentligaste dragen i denna situation hör att ingen känner till sin plats i samhället, sin klasstillhörighet eller sociala status. Ingen vet heller fördelningen av naturgivna talanger och förmågor. Utifrån detta ska personerna välja rättviseprinciper som ska gälla i samhället. Rättviseprinciperna väljs alltså bakom en slöja av okunnighet som förvissar att varken naturens nycker eller de sociala omständigheternas tillfälligheter ger någon person fördelar eller nackdelar vid valet av principer. Rättviseprinciperna är en skälig överenskommelse eftersom alla befinner sig i samma läge och ingen kan utforma principer som gynnar den egna positionen. Rawls menar att utfallet av detta bör bli att principer som är rättvisa i meningen att de inte kommer att otillbörligt gynna något särintresse väljs. I en sådan ursprungsposition skulle man komma fram till att varje person ska ha lika rättigheter och grundläggande friheter vilka bland annat omfattar politisk frihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, rörelsefrihet och frihet från godtyckligt frihetsberövande. I en sådan rättvisa tar man inte först människors böjelser för givna för att sedan söka det bästa sättet att tillfredsställa dem. Istället begränsas människors önskningar och ambitioner från början av rättviseprinciperna som ju anger vilka gränser den enskildes system av mål måste respektera, menar Rawls. Ett rättvist samhällssystem definierar det utrymme individerna har att utveckla sina mål inom. Detta ger en ram av rättigheter, tillfällen och medel för tillfredsställelse inom vilken dessa mål skäligt kan eftersträvas. Alla personer garanteras samma frihet att fullfölja vilken livsplan de behagar så länge den inte kränker rättvisans krav.
I Rawls rättviseteori ryms också de naturliga plikterna som bland annat innebär plikten att hjälpa den som befinner sig i nöd eller fara, plikten att inte skada andra eller tillfoga dem något ont samt plikten att inte vålla onödigt lidande. Dessa principer skulle också antas i ursprungspositionen, menar Rawls.
Jämlikhetens grundval handlar om hur människor ska behandlas enligt rättviseprinciperna. Hur människor beter sig mot djuren regleras inte av samma principer, enligt Rawls, som menar att djuren inte har samma ställning som människor. Det är enligt honom bara moraliska personer som har rätt till samma rättvisa. Rawls anser att det är orätt att vara grym mot djur då de har kapacitet att känna lust och smärta, men att det ligger utanför rättviseteorins fält och att det inte är möjligt att utsträcka samhällskontraktsläran så att den även omfattar djuren.
Ja, för Rawls var det kanske inte möjligt att omfatta också djuren i sin rättviseteori. Han var begränsad i sitt filosoferande precis som så många andra människor är. Men jag är inte begränsad, inte på några sätt och vis. Jag kan med lätthet omfatta också djuren i en rättviseteori, vilket jag återkommer till längre fram.
Peter Singer är en annan filosof som har en syn på djur och rättigheter. Till skillnad från Rawls är han vettig och rättrådig då han i sin teori förklarar varför grunden för människors jämlikhet kräver att jämlik hänsyn också tas till djuren. Jämlikhetsprincipen kräver inte lika eller identisk behandling, utan lika hänsyn.
Det finns skillnader mellan människor och djur, men det rättfärdigar inte att djur inte ges jämlik hänsyn, menar Singer. Man är på instabil mark om man kräver jämlikhet för svarta, kvinnor och andra förtryckta grupper bland människor, men samtidigt förvägrar djur jämlik hänsyn. Då det anses att alla människor oavsett etnicitet, bekännelse eller kön är jämlika innebär det en insikt om att människor ser olika ut, har olika moralisk kapacitet, olika intellektuell färdighet, olika grad av välvilliga känslor och lyhördhet för andras behov samt olika förmåga att känna smärta och njutning, men trots det ska ha rätt till att behandlas med jämlik hänsyn. Om kravet på jämlikhet skulle baseras på alla människors faktiska likhet skulle det ju inte gå att kräva någon jämlikhet. Jämlikhetskravet bygger inte på intelligens, moralisk begåvning, fysisk styrka eller liknande. Jämlikhet är inte ett faktaomdöme, utan en moralisk idé. Principen om människors jämlikhet är alltså inte en beskrivning av en påstådd faktisk likhet, utan en föreskrift rörande hur människor bör behandlas. Av denna princip följer att varken omsorgen om andra eller beredskapen att överväga deras intressen bör bero på hurdana de är eller vilka förmågor de råkar besitta, menar Singer, och menar att hänsynstagande till en varelses intressen enligt jämlikhetsprincipen måste utsträckas till att omfatta alla varelser, svarta som vita, manliga som kvinnliga, mänskliga som icke-mänskliga. Det är på denna grund som skälen till att bekämpa rasförtryck och könsförtryck vilar. Det är också i enlighet med denna princip som den attityd som kan kallas rasförtryck analogt med rasförtryck och rasism måste fördömas. Fundamentala invändningar mot rasism och sexism är lika tillämpliga på artförtryck. Om högre grad av intelligens inte berättigar en människa att utnyttja en annan för egna syften så kan det inte heller berättiga människor att exploatera djur av samma skäl. Antalet ben eller hudens behåring är otillräckliga skäl till att utlämna en förnimmande varelse från den moraliska sfären av hänsynstagande såväl som förmågan att tänka förnuftigt eller förmågan att diskutera är det. Djuren är annorlunda människor, men det spelar ingen roll. Det handlar inte om de kan resonera eller tala, utan istället om de kan lida. Förmågan att lida och känna välbehag är de kännetecken som berättigar en varelse hänsyn. Lider en varelse är det aldrig moraliskt berättigat att vägra ta hänsyn till detta lidande. Jämlikhetsprincipen kräver att en en varelses lidande jämställs med samma lidande hos varje annan varelse, vilken varelsens natur än är. Att dra gränsen för hänsynstagande vid någon annan egenskap som till exempel intelligens eller rationalitet är att dra den på ett godtyckligt sätt. Då kan man lika gärna välja något annat kännetecken som till exempel hudfärg.
De flesta människor är villiga att utsätta djur för lidande och död då de inte skulle vara villiga att göra detsamma om det gällde andra människor. Det är av detta skäl som det omfattande förtrycket mot djur tillåts fortsätta. För att det ska upphöra krävs en insikt och ett medgivande av människor att varelser som är lika i alla relevanta avseenden har lika stor rätt till liv. Genom mitt upplysande om detta ska det bli en förändring bland allmänheten i synen på djur och deras rättigheter. Snart ska deras lidande vara över. Snart ska de visas den hänsyn de har rätt till.

 

Demokratins brister

Den politiska makten samt också andra institutioner och aktörer världen över som omfattar de liberala värdena är i sann bemärkelse inte principfasta och konsekventa i sina beslut och i sitt handlande. Istället är det godtyckliga intressen och syften som styr. Regeringar, andra myndigheter och makthavare är aktörer som har stor del i att förtrycket mot djuren kan fortgå. De har befogenheter att göra något åt att djur lider och dödas inom till exempel verksamheter som slakt och djurexperiment. Men trots sina möjligheter att påverka och sina befogenheter att förbjuda att djur utsätts för systematiskt lidande så gör inte de beslutsfattande församlingarna detta. Istället tillåter de att djurförtrycket fortgår. Med stor sannolikhet delar de den allmänna synen på djur, vilken är att djuren främst finns till för att tjäna mänskliga intressen och inte ingår i den moraliska sfären av hänsynstagande. Denna blindhet och likgiltighet för levande varelsers lidande som makthavare i de västerländska demokratierna uppvisar är en stor brist som det inte går att bortse från. Det legitimerar sådana orättvisor att personerna i de beslutsfattande församlingarna i samtliga västerländska demokratier inte kan anses vara lämpliga för de maktpositioner som de innehar och som folket valt dem till.

I moraliskt hänseende kan inte de politiska makthavarna i de liberala, demokratiska staterna anses vara mer lämpade att styra och ta beslut än vad diktaturers och så kallade förtryckarstaters ledare är eller genom historiens gång har varit. Bland andra Adolf Hitler och Josef Stalin betraktas som moraliskt orättrådiga människor som lät sina godtyckliga intressen och syften styra i beslut och handlingar. Resultatet blev att åtskilliga människor fick lida, bland annat i och med Förintelsen där Hitlers syfte var att utrota judarna genom att avrätta dem eller låta dem arbeta sig till döds i koncentrationslägren.

Djurförtrycket vållar smärtsamma experiment med djur som motiveras  med att de bidrar till kunskaper och nytta för människan. På samma sätt har rasism vållat smärtsamma experiment med människor. Judar, ryska och polska fångar utsattes för detta under nazitiden i Tyskland av nazisternas forskare. Parallellerna mellan dessa forskares attityder och nutida forskares attityder till djur är mycket lika. Då som nu blev individer nedfrusna, upphettade och instängda i kompressionskammare.

Idag betraktas Hitler och nazisterna som de grövsta brottslingar och kriminella, och det talas om att något liknande Förintelsen aldrig mer får ske. Men uppenbarligen är allmänheten och de som hävdar detta blinda. Det sker varje dag, hela tiden; ett systematiskt utnyttjande och dödande av oskyldiga individer som kan likställas med judeförintelsen.  Judar som utnyttjades och dödades i nazisternas koncentrationsläger i syfte att tillgodose nazisternas intressen. Djur som utnyttjas och dödas i forskarnas laboratorium och på slakterianläggningarna i syfte att tillgodose samhällets intressen. Hitler och nazisterna legitimerade genom sin politiska makt judeutrotningen, och betraktas idag som förbrytare vars handlingar var brottsliga och moraliskt orätta. Alla länders makthavare som tillåter de djurförtryckande verksamheterna kan betraktas likadant; som förbrytare vars beslut och handlingar är brottsliga och moraliskt orätta.

De direkta aktörerna som utgörs av forskare, personer inom slakteriverksamheten, jägare och andra som har del i djurförtrycket kan inte heller de betraktas på något annat sätt än som människor som begår moraliska orätter och brottsliga handlingar. Många forskare som utför djurförsök hävdar att det inte är djurplågeri som de sysslar med, men de förnekar inte att djuren lider i experimenten. Det hävdas att djurplågeri är någonting annat såsom det meningslösa i att skada djur för nöjes skull. Forskarna menar alltså att det lidande som djuren upplever då de utsätts för experiment i forskningslaboratorierna inte är djurplågeri eftersom lidandet leder till nytta för människor, men att det däremot är djurplågeri när djur lider på grund av meningslösa skäl. De som är av den uppfattningen inser uppenbarligen inte att om ett djur lider så är det djurplågeri vare sig syftet med lidandet är nytta för människan som till exempel läkemedelsframställning eller en sadists nöje av att skada djur. Syftet har ingen betydelse, utan istället är det djurets upplevelse av lidande som har betydelse.

Det finns inga regler som förbjuder experimenterandet med djur i vetenskapliga syften, och därför hävdas det att det inte kan vara fel eller brottsligt att utföra djurförsök. Att skicka djur till slakt och att jaga är av samma skäl inte heller brottsligt, anses det; det finns inga regler som förbjuder det. På ett liknande sätt försvarade läkarna, koncentrationslägervakterna och andra nazister i Nazityskland sina handlingar. De utförde grymma experiment på och avrättade åtskilliga judar och andra fångar i koncentrationslägren och försvarade detta med att de bara gjorde sin plikt. De följde alltså order och tog inte ansvar för sina handlingar. På ett likartat sätt följer forskare, slaktare och andra personer i livsmedelsindustrin, jägare och andra av djurförtryckets aktörer order. De gör vad som förväntas av dem och tillgodoser samhället med vad det vill ha. Men deras handlingar omfattar att utsätta djur för lidande och död så därför är de omoraliska och brottsliga handlingar vilket gör varje forskare, slaktare, jägare eller annan aktör som har del i djurförtrycket till en orättrådig person som inte kan betraktas på något annat sätt än som förbrytare oavsett hur rättrådig han eller hon är i andra avseenden.

Av detta framgår att det vore bättre och mer rättvist med något slags förmyndarskap än med demokrati. En förmyndare i form av en moraliskt gott sinnad elit, någon som delar mitt synsätt, skulle sträva efter det bästa för alla levande, kännande varelser. Levande varelser skulle ges jämlik hänsyn och rättigheter som skulle vara okränkbara. På så sätt skulle besluten och lagarna aldrig bli moraliskt orätta och felaktiga såsom de kan bli i den demokratiska processen. Det är ju mycket uppenbart att den stora massan människor och de valda makthavarna saknar moralisk rättrådighet och därmed inte är lämpade till att besluta om levande, kännande varelsers liv såsom de gör då de tillåter att djur lider och dödas.

image

image

image

image

image

image

Den sällsynta maskuliniteten

Det finns idag ett stort, stort underskott av män i världen. Ett mycket stort underskott av riktiga män. Men det finns däremot åtskilliga personer som av allmänheten i dagens samhällen anses vara män. Men flertalet av dem kan jag inte se som män. Men de är inte heller kvinnor, utan istället något neutralt, för det mesta något utan kvinnliga egenskaper och i bästa fall har de ett minimum av manlig karaktär. Nej, de är sannerligen inga riktiga män. Inte så som det vore önskvärt att män vore; starka, modiga och vackra så som många av djurhannarna i det vilda är. För urminnes tider sedan då människor levde närmare sitt ursprung var de mänskliga hannarna kanske mer lika djurhannarna till sin karaktär, jag vet inte.
Men idag är flertalet av dem inte starka och modiga. Det enda som de har stora mått av är giriga hjärnor som driver dem till att ständigt tillskansa sig saker och ting. Men de kan inte skaffa sig något av egen styrka. Istället måste de ta till åtskilliga hjälpmedel; vapen, pengar, tekniska uppfinningar m.m. Allt detta har tagit dem långt och de har herraväldet över stora delar av världen, men hur stor denna dominans än är så är de inte mäktiga. Jag kommer aldrig kunna betrakta dem som mäktiga så som många människor anser dem vara. Varken presidenter och ledare för stater, framgångsrika affärsmän, andra rika män eller andra. För de är inte mäktiga i sig själva. Vad skulle världens regeringschefer vara enbart i sig själva? De skulle stå sig slätt om deras mentala och för att inte tala om deras fysiska styrka sattes på prov, för de besitter vare sig någon exceptionell auktoritet eller någon stor fysisk styrka. Som de flesta män är de snarare otränade och fysiskt svaga. Till exempel Sveriges förrförra statsminister Göran Persson hade ju problem med en höft på grund av sin övervikt. Vad för slags ledare är det som inte ens kan ta hand om sin egen kropp? Nej, det enda flertalet av dagens moderna så kallade framgångsrika män duger till är att underteckna ”viktiga” papper och annat skrivbordsgöra,  och detta skiljer dem så oerhört mycket från de vackra, maskulina hannarna i djurens rike; lejon, tigrar, vargar, örnar, och naturligtvis gör detta dem mycket oattraktiva. De utstrålar ingen styrka och därmed ingen maskulinitet och manlig auktoritet.
Folk anser ofta att framgångsrika skådespelare och andra manliga kändisar är attraktiva män. Men hur kan de göra det? De utstrålar inte mycket maskulinitet precis som inte heller flertalet av resten av männen i dagens samhällen gör. Dessa män är för det mesta svaga och omanliga. Deras kroppar är förslappade med förtvinade muskler och ofta är de övergödda. Deras mentala karaktär är neutral.
Jag tänker ofta att det är mycket märkligt att dessa framgångsrika skådespelare som till exempel Leonardo DiCaprio kan vara omgivna och åtrådda av så många kvinnor. Ja, det är märkligt att dagens framgångsrika män beundras av så många. Jag gör det då inte.
Det kräver en hel del att vara man. Den riktigt maskulina och manliga karaktären är antagligen något som endast få män har medfött. I denna värld finns det så ytterst få riktiga män. Män som med en genomträngande blick, likt en vargs eller en örns, gör en knäsvag och får en att känna överväldigande vågor av attraktionskraft.

image

image

image