Svart, magnifik styrka vs. Fegt, trångsynt Madrid

Svart, magnifik och kraftfull står han där ute på arenan. Han skälver till av plågor. Han tillhör inte denna plats. Han vill vara fri. Fri från smärtorna och plågorna. Men han är inte fri från dem. De fyller hans kropp, sinne och hela väsen. De gör honom ursinnig. Jublandet och ropen spär på vreden. Han avskyr det. Han avskyr dem, människorna där på åskådarläktarna. Han är ursinnig på alltihop, men mest utav allt är han ursinnig på mannen där framför honom. Han ser honom endast suddigt, men hatar det han ser; de lysande färgerna, rött och gult. Han vill förgöra mannen.

Tjurfäktning är ett evenemang där en tjurfäktare, en så kallad matador ”strider” mot en tjur. Att påstå att det är en kamp mellan matadoren och tjuren är missvisande eftersom tjuren innan fäktningen genom olika metoder försvagas för att där ute på arenan vara trött så att matadoren ska kunna vinna fäktningen.
Tjurfäktningen är uppdelad i tre delar och inleds med att matadoren tar emot tjuren med sin capote som är ljusröd på utsidan och gul på insidan och försedd med insydda tyngder för att inte fångas av vinden. Sedan stöter picadorer en lans i tjurens nacke och sårar dess nackmuskler för att tjuren ska hålla ned huvudet och inte kunna använda sin fulla styrka. Efter detta stöter ett antal banderillas fast hullingförsedda spjut i tjurens rygg. När tjuren rör sig rycks dess muskler sönder. Under den avslutande delen, dödsakten, försöker matadoren gång på gång få tjuren att attackera hans röda tygskynke. Fäktningen avslutas med att tjuren dödas genom att matadoren sticker sitt svärd genom tjurens skuldra ned i hjärtat. Många gånger misslyckas matadoren och träffar istället tjurens lungor vilket gör att tjuren börjar spy upp blod. Matadoren tar då en liten kniv och sticker tjuren i ryggraden tills den ramlar ihop. Men det händer att tjuren inte dör av detta, utan bara blir paralyserad. Den kan vakna senare då den blir skinnflådd av slaktaren.
Om publiken och presidenten för tjurfäktningen tycker att matadorens uppvisning är mycket bra kan matadoren få tjurens öron som trofé och även också tjurens svans om uppvisningen anses förstklassig. Därefter dras den döda tjuren av arenan med hjälp av mulåsnor.
Tjurfäktning förekommer i Spanien, Portugal, södra Frankrike och i många latinamerikanska länder, bland andra Mexiko, Colombia, Peru, Venezuela, Ecuador, Panama och Bolivia. I Spanien är tjurfäktningen mycket populär och under sommaren går det att se tjurfäktning varje dag någonstans i landet. Dagarna med tjurfäktning kretsar kring kvällens kommande evenemang. Barer och restauranger nära arenan fylls av tjurfäktningsentusiaster som ska diskutera matadoren och tjurarna. Många människor köar i timmar för att få en biljett till tjurfäktningsarenan Las Ventas i Madrid och på La Maestrianza i Sevilla. Tjurfäktningen är djupt rotad i dessa städer.
Tjurfäktning ses som en nationalsport i Spanien, och kallas för La Fiesta Nacional, ”nationens fest”. Tjurfäktning ses som en konst och sport, men är i själva verket inget annat än grym tortyr som tillfredsställer en grupp människor som uppenbarligen är sadistiska till sin natur. Tjurarna torteras därinne på arenan, det borde vem som helst inse. Dessutom är tjurarna misshandlade redan innan de kommer ut på arenan. Genom olika metoder liknande tortyr är de försvagade för att matadoren ska kunna ”besegra” dem ute på arenan. I ett par dagar håller man tjuren i ett mörkt rum utan vatten och mat i syfte att försvaga den. Tjuren blir slagen med en säck våt sand på sina revben och njurar, också här i syfte att försvagas. I tjurens ögon stryks vaselin för att göra synen sämre. I tjurens näsborrar och strupe trycks bomull in för att göra det svårt för den att andas. Ofta sågas spetsen av tjurens horn av så att den inte blir ett alltför stort hot mot den ”skicklige och orädde” matadoren. Om tjuren är alltför medtagen efter dessa ”förberedelser” droppar man terpentin på tjurens hovar och könsorgan så att den ska vara aktiv och röra sig ute på arenan. Tjuren känner en brännande smärta på sina hovar och könsorgan och kan omöjligt vara. Och som om inte detta är nog sticks ofta nålar i tjurens testiklar så att den ska bli vild och aggressiv. Slutligen lyfts också trädörren som släpper ut tjuren på arenan upp och släpps ibland på tjurens huvud för att ge honom smärtor när han kommer in på arenan.
De personer som är involverade i tjurfäktning anser uppenbarligen att dessa ”förberedelser” med tjuren är nödvändiga för evenemanget, och det är ju för dem och framförallt för matadoren viktigt att tjuren ”förbereds” på detta sätt. De inser förstås att annars skulle matadoren naturligtvis inte ha en chans. Då skulle han stå sig slätt mot den kraftfulla tjurens styrka och skärpta sinnen. Ja, matadoren skulle då säkerligen framstå som den svaga, ynkliga varelse han är. För att han inte ska framstå som underlägsen inför publiken ser man alltså till att försvaga tjuren ordentligt. Men matadoren är underlägsen tjuren. Även om han lyckas döda den kan han inte ses som en vinnare, varken på tjurfäktningsarenan eller någon annanstans. Han kan endast betraktas som en feg, trångsynt förlorare. Och åskådarna som betraktar tjurfäktningen är om möjligt ännu mer trångsynta än matadoren då de hyllar honom för hans ”bedrifter” på arenan. Hur de kan hylla tortyr och slakt av en magnifik varelse som man gjort allt för att bryta ner inför kampen är en gåta. Inser de inte hur falsk ”kampen” de betraktar är? Inser de inte att tjuren i själva verket är överlägsen matadoren? Kan de inte se vilken kraftfull och vacker varelse den är till skillnad från matadorens konstlade uppenbarelse?
Inte bara de personer som betraktar tjurfäktningen från åskådarläktarna vid arenan är trångsynta och känslokalla, utan alla invånare på dessa orter där tjurfäktningen arrangeras är det om de är av uppfattningen att det som sker på arenan inte är orätt. Till exempel i Madrid där tjurfäktning är oerhört populär måste ju folk mer eller mindre ha förvridna uppfattningar om saker och ting. Ja, Madrid-borna är uppenbarligen mycket trångsynta som finner nöje i att betrakta tjurfäktning. Kanske betraktas tjuren som ett slags monster som ska besegras, som ska brytas ner genom metoder som inte är annat än tortyrhandlingar. Men tjuren är inget monster utan en magnifik, kraftfull varelse som är vida överlägsen vilken människa som helst vad gäller styrka och kraft. Flertalet människor beundrar ju och fascineras av styrka och kraft, så de borde ju beundra tjuren. Och när något är beundransvärt borde det också behandlas respektfullt. Så man borde låta tjuren gå på stora betesmarker fri och tillfreds med sitt liv istället för att försöka bryta ner honom med tortyr metoder. Madrid-borna borde hylla honom, för han är en fantastisk varelse. De borde hylla honom istället för matadoren, istället för sina Real Madrid-fotbollspelare som mer eller mindre verkar betraktas som något slags gudar i Madrid där fotbollsporten är mycket populär. En svart, kraftfull tjur är betydligt mer fascinerande och beundransvärd än alla spelare i Real Madrid tillsammans, och borde följaktligen behandlas därefter. Liksom tjurfäktningen underhåller fotbollen Madrid-borna. Och Madrid-borna borde nöja sig med den fotbollen som sport och låta bli att arrangera tjurfäktning. Fotbollspelarna i Real Madrid och i de lag som kommer till Madrid för att möta dem uppskattar säkerligen att underhålla åskådare och publik på läktarna, men det gör nog inte tjuren. Han är tvingad att vara därute på tjurfäktningsarenan för att underhålla åskådare. Men han tillhör inte staden. Han tillhör inte någon. Till sitt väsen är han en fri varelse som borde få ströva fri på vidsträckta betesmarker. Om Madrid måste ha en tjur i staden att betrakta kan man ju nöja sig med en staty av en vacker, kraftfull tjur. Ungefär som statyn av Real Madrid-fotbollspelaren Cristiano Ronaldo som finns placerad i staden Funchal på Madeira. En staty av en vacker, kraftfull tjur skulle naturligtvis vara lite mer att titta på än en statyn av Cristiano Ronaldo eller någon annan fotbollspelare för den delen. Cristiano Ronaldo och de andra välbetalda, professionella fotbollspelarna anses av åtskilliga människor världen över vara stora stjärnor, men det är de sannerligen inte. En stor stjärna skulle agera mot orättvisor och grymheter. Om Real Madrid – spelarna verkligen var stora stjärnor skulle de agera och ta ställning mot tjurfäktning som är en sådan tortyr för tjurarna. Vad de borde göra är att bojkotta Madrid och dess fotbollslag tills dess att tortyren av tjurarna och hela evenemanget med tjurfäktning upphör. Det vill säga att de borde vägra spela för Real Madrid och istället söka sig till andra klubbar, kanske Barcelona där tjurfäktning är förbjudet. För skulle Madrid vara utan spelare i sitt fotbollslag kanske man skulle ta sitt förnuft till fånga och förbjuda tjurfäktning för att få tillbaka dem, för man älskar ju sitt fotbollslag. Men det är väl för mycket att hoppas på att Real Madrid – spelarna skulle bojkotta fotbollsklubben och Madrid i protest mot tjurfäktning och tortyren av tjurarna. De har väl inga större ambitioner än att lyckas bra på fotbollsplanen.
Ja, en staty av en svart, vacker tjur borde stå på ett torg i Madrid som en påminnelse om tjurens överlägsna styrka och om hur ynklig, svag och feg varje person i Madrid är som är av uppfattningen att det är rätt att låta tjurar hållas fångna, torteras och bli dödade på tjurfäktningsarenan.

image

image

image