Besläktad med det vilda


Jag är annorlunda andra människor. Genom åren som gått har jag mer och mer insett det, och det har aldrig stått så klart för mig som det gör nu. Mitt sätt att tänka, att se på saker och ting. Mitt sätt att vara, allt är annorlunda. Överlägset. Jag är av ett annat slag. Jag är en Trollälva, mer besläktad med djuren och naturen än med människor, civilisation och samhälle.

Som jag tidigare nämnt har en psykiatriundersökning om mig gjorts där det enligt psykiatern framkom att jag har två diagnoser; generell ångest och en personlighetsstörning. Men som jag också tidigare nämnt så gav han mig en felaktig diagnos. Jag har inte en personlighetsstörning, utan en personlighetsfulländning.

Nyligen fick jag psykiaterns utlåtande om min mentala hälsa utskrivet på papper. Där har han bland annat skrivit att jag är klart påverkad av ångest, har svårt att slappna av under samtalet och svårigheter att koncentrera mig och är rastlös. Jag har överdrivna rädslor, skriver han. Han nämner också att jag helt saknar motivation att anpassa mig till samhällskraven såsom till exempel arbete. Han sammanfattar att jag uppfyller kriterierna för generell ångest.

Av psykiatrin och av hela samhället och allmänheten i stort anses ångest som något som är nedsättande och begränsande för en person. Det ses som ett slags funktionsnedsättning. Men jag kan upplysa om att det är det inte i grund och botten. Ångest och rädslor är överlevnadsinstinkter och ett tecken på förmåga att känna starkt. Enligt andra är jag överdrivet rädd för många saker, bland annat kemikalier och andra medel och substanser, däribland diskmedel, parfymer och hårsprayer. Jag upplever ett stort obehag av sådana och liknande produkter, och jag får känslan av att minsta inandning av till exempel hårspray kan fräta sönder lungorna. Jag vill överhuvudtaget inte befatta mig med sådana och liknande produkter. Enligt de flesta är detta irrationella känslor och överdriven rädsla. Men i en situation där jag och någon som inte hyser dessa rädslor skulle ställas inför okända substanser eller liknande skulle jag vara den som klarade mig eftersom jag skulle undvika substansen ifråga, medan den andre personen kanske skulle undersöka den och kanske få delar av kroppen sönderfrätta om nu substansen skulle visa sig vara farlig och frätande. ”Överdriven” rädsla är ett sedan urminnes tider nedärvt beteende där de individer som bland annat passade sig för att äta okända växter som kunde vara giftiga var de som överlevde, medan andra som åt dem dog. Ångest och ”överdrivna” rädslor är alltså inte en slags funktionsnedsättning utan ett uttryck för överlevnadsinstinkter och duglighet. ”Survival of the fittiest”, ett begrepp som Charles Darwin med sin evolutionsteori myntade.

Men det är ju klart att nutidens vanliga så kallade normala människor inte behöver vara rädda och inte känner ångest och oro. Varför skulle de behöva det? Med största sannolikhet värdesätter de inte sina liv såsom jag värdesätter mitt, och då behöver de inte heller vara så rädda om det.

Angående min andra psykiska diagnos, personlighetsstörningen (personlighetsfulländningen) framhåller psykiatern att jag är generellt svagare utvecklad i karaktären vad gäller ansvarstagande, det målinriktade beteendet, social tolerans, empati, hjälpsamhet samt samvetet det vill säga etik och moral. Vidare beskriver han mig som annorlunda i samtalen, jag har ett annorlunda beteende och andra har svårt att förstå sig på mig. Han menar också att jag har svårigheter i det sociala samspelet och är ganska ointresserad av de flesta. Är socialt oberoende, en ensamvarg som ej kan den sociala koden.

Detta var hans utlåtande, och jag kan bekräfta att jag nog är annorlunda. Jag är inte som vanliga ”normala” människor, utan nog mera lik ett djur. Ett djur i det vilda som inte låter någon bestämma över det. Jag kanske inte har de specifikt mänskliga egenskaperna på samma sätt som andra människor såsom psykologen antyder. Men det betyder inte att de är mindre utvecklade hos mig. Snarare är de mer utvecklade. Med största sannolikhet är min empati oerhört mycket större än hos flertalet andra, då jag känner medlidande för de som verkligen är i behov av det, de som inte kan tala för sig själva; försöksdjuren och slaktdjuren. Det finns inga andra individer vars öden väcker så mycket empati och borde göra hos alla människor. Gör de inte det så kan man tala om empatibrist. Det är alltså inte jag som saknar empati, utan större delen av allmänheten och de styrande som är likgiltiga inför dessa djurs fasansfulla öden och lidanden.

Enligt psykologens utlåtande har jag svårigheter med närhet och håller distans. Ja, det är klart att jag håller distans till i stort sett alla människor. Jag vill inte ha dem nära, för de tilltalar mig inte. Men detta betyder inte att jag är emotionellt svagare. Som psykologen påpekar är jag socialt oberoende. Socialt oberoende som en katt eller en ensam varg. Men för den skull har jag emotionella känslor, men för att jag ska ge uttryck för dem gentemot en annan person, krävs att denna person kan väcka dem, för de sover allt som oftast i denna värld som till större delen är befolkad av människor som inte kan beröra mig på något sätt. Jag har väl helt enkelt andra krav än andra. Jag är ju ganska ointresserad av de flesta, men när jag inte är det, när överväldigande lust väcks inom mig är mina känslor starka och mer uttrycksfulla än någon annans. De sprudlar. De är vilda och ohämmade.

Angående psykologens utlåtande om att jag inte kan den sociala koden så har han fel. Jag kan den, men jag struntar fullkomligt i den!

image

075

IMG_0231

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s