Upplysningen och erövringen av världen

Du som läser texterna på denna sida inser säkert hur bra de är och att sidan mer eller mindre är ett mästerverk. Men vad annat skulle den vara? Den är ju mitt, Trollälvans verk. Till skillnad från de flesta andra som skriver och publicerar texter vet jag vad som är viktigt att upplysa människor om, nämligen om hur åtskilliga djur världen över lider då de behandlas utan hänsyn av känslokalla människor. Därför kommer jag här framöver publicera en del tidigare texter på engelska så att de som inte förstår svenska också kan läsa. Min avsikt är att sprida sidan över hela västvärlden, till en början, i syfte att ändra människors synsätt angående behandlingen av djur inom bland annat verksamheter som slakt och djurförsök. Djur ska inte behandlas så som de blir behandlade inom dessa verksamheter. De ska överhuvudtaget inte utsättas för slakt och forskningsexperiment. De ska visas hänsyn och ges rättigheter, och när människor världen över inser det och också handlar därefter kommer världen bli så som den ska vara. Fredlig och där varje litet liv är en vän.

Du som har läst om detta här på sidan är säkerligen övertygad om detta som ju är det enda rätta, då djuren ju är levande, kännande varelser. Du gör säkert allt du kan för att sprida sidan och upplysa andra människor om dess innehåll, för du vill väl inte tillhöra skaran av trångsynta, oupplysta, blinda och känslokalla personer som inte låtsas om eller bryr sig om de utsatta djurens lidande? Nej, naturligtvis inser du det rätta precis som jag. Så gör vad du kan för att förändra den trångsynta skarans åsikter, uppfattningar och handlingar!

Annonser

Att inte ta seden dit man kommer

Jag älskar att springa och känna känslan av varje fjäderlätt steg jag tar. Mest av allt tycker jag om att springa när det är riktigt varmt, gärna uppemot 30 grader. I Sverige är det sällan så varmt, men utomlands på varma ställen är det så varmt. Det är underbart att ge sig ut och springa på stränderna och strandpromenaderna på sådana platser, endast iklädd en bikini och ett par löparskor. Solen lyser het från en klarblå himmel och den varma luften omger mig och får mig att drypa av svett. Endast lätta vindpustar som drar in från havet svalkar litegrann. Solens hetta dominerar, värmen härskar, men det kan inte bli för varmt, inte för mig där jag flyger fram lätt som en fjäder på outtröttliga ben över strandens gnistrande vita sand och på vägar upphettade av solstrålarna. Och som en motpol till hettan finns det väldiga turkosa havet och väntar på mig.

Ja, det är verkligen fantastiskt att springa i omgivningarna på sådana varma orter där solen alltid tycks lysa starkt från en klarblå himmel och där havet skimrar turkost intill gnistrande vita sandstränder. Vad som inte är lika fantastiskt är en del av människorna som lever på dessa orter, till exempel runtomkring Medelhavet. Många av dem har förlegade synsätt, och är uppenbarligen mycket trångsynta, men det är de ju inte ensamma om; i många hänseenden är flertalet människor oavsett etnicitet och var de bor trångsynta. Hursomhelst, när jag var på Franska Rivieran och var ute och sprang endast iklädd en bikini och ett par löparskor blev den franska polisen alldeles hysterisk. Två polismän körde efter mig på motorcyklar och gestikulerade vilt och pekade på min klädsel medan de förfärat upprepade fraser på franska som jag inte förstod ord för ord, men på det stora hela förstod jag vad de menade; det var förbjudet att springa endast iklädd en bikini. Jag tänkte att hur kan det vara förbjudet, det är ju det enda rätta när det är så varmt och underbart väder. Normalt brukar jag inte stanna när jag är ute och springer, men jag tänkte att jag bara måste upplysa demom detta där de stannat motorcyklarna, hoppat av och stod där i sina varma uniformer. Så jag stannade och sa på engelska att det är varmt, men de förstod inte ett ord engelska. Istället pekade den ena av dem på en liten strandbutik och jag förstod att de menade att jag skulle köpa kläder att springa i. Nästa dag när jag var ute och sprang mötte jag den ena av dem. Precis som dagen innan var jag endast klädd i bikini, och polisen gick ogillande mot mig, men jag sprang ner mot stranden, och naturligtvis orkade han inte springa efter mig där jag försvann bortåt i den vita sanden.

Det hävdas att man ska försöka anpassa sig till de kulturella normer som råder, det vill säga att man ska ta seden dit man kommer. Men det är fel. Man ska inte ta seden dit man kommer. Istället ska man göra det som är rätt, och när det är 25-30 grader är det rätta att springa i bikini istället för i mer täckande kläder bara för att de kulturella normerna säger att man, i synnerhet kvinnor, ska skyla sin kropp. Man bör alltså inte ta hänsyn till kulturella sedvänjor och normer då det finns ett riktigare alternativ. Till exempel i den muslimska världen är det en sedvänja och norm att kvinnor ska bära skylande klädsel trots att det är mycket varmt. Flertalet kvinnor i den muslimska världen är förtryckta av männen som utsätter dem för sina märkliga och grymma påhitt som den skylande klädseln och mycket annat. Detta är ett av många faktum som gör att det överhuvudtaget inte bör strävas och uppmuntras till kulturell mångfald och till att hålla kulturella normer och sedvänjor levande. Kulturer och religioner är orsaken till mycket av världens elände som bland annat krig och konflikter av olika slag. Skulle alla människor sträva efter det rätta istället för att följa sina kulturers och religioners riktningar och normer skulle världen vara en mycket fredligare och bättre plats. Det är mycket lätt att avgöra vad som är det rätta. Det är det alternativ där ingen individ tar skada. Tar en individ skada av en kulturell bestämmelse eller om det finns ett alternativ som mer gynnar individen så är sedvänjan fel och bör förbjudas. Det är inte för att en kulturell sedvänja eller norm är till exempel muslimsk, hinduisk, kristen, västerländsk etcetera som den bör förbjudas, utan för att den innebär nackdelar, skador och missgynnar individer. Att en kulturell sedvänja eller norm bör förbjudas har alltså ingenting att göra med vilken kultur eller religion den tillhör, eller vilken etnisk grupp som praktiserar den. Det har att göra med att den är fel. Det måste den ju vara om någon skadas eller missgynnas av den, eller om det istället finns ett riktigare och mer rätt alternativ till den.

För de muslimska kvinnorna måste det vara hemskt att aldrig få känna solens strålar och vinden mot sin hud. Så underbart det skulle vara för dem att gå ut på en strand endast klädda i bikini eller nakna för den delen, vilket är deras sanna natur snarare än att gå skylda av kläder i värmen. Kulturer och religioner är inget ursprungligt, inget naturligt för levande varelser, utan bara påhitt som uppkommit i samhällen. Ingen föds med en kulturell eller religiös uppfattning, utan det är något som prackas på en av andra.

DSC01106

Förbud av djurförtrycket

Människor har i alla tider kränkt djurens intressen vilket innebär att artförtrycket rått ända sedan människan började utnyttja djuren för sina egna syften. Detta har bland annat tagit sig i uttryck i den omfattande slakten av djur i alla tider, i jakt på olika slags djur och under senare tider också i experimenterandet med djur i vetenskapliga syften. Hur djur lidit och lider borde uppväcka känslor av ilska och beslutsamhet att göra något åt det, men istället medverkar de flesta människor till djurförtrycket. Få personer tycker till exempel att det är fel att äta kött, men var och en som äter kött är part i förtrycket. Djurfabrikanterna tjänar på att exploatera djuren och så länge de kan sälja det som produceras kommer alltså den systematiska slakten av djur att fortsätta. Därför bör alla sluta köpa produkterna från djuruppfödningen. Man bör också upplysa människor om den moraliska orätt som begås då djur utsätts för de ohyggliga lidanden som bland annat slakteriverksamheten och djurförsöksverksamheten medför, precis så som jag gör. Med andra ord borde alla som ägnar sig åt att skriva ta upp detta som är något av det viktigaste och mest angelägna att skriva om.

Då det handlar om djurförsök har allmänheten inte övertygats om att det måste förbjudas, och forskarna har svarat med att det skulle vara liktydigt med att avstå från att finna botemedel mot sjukdomar. De anser att de lidanden de utsätter djuren för är berättigade eftersom de kan minska mänskligt lidande och rädda mänskliga liv. Men det finns alternativa metoder inom forskningen, men de är dyra. Men stater världen över och dessutom alla rika människor världen över borde skjuta till pengar till detta, om de var någorlunda rättrådiga, men det är de uppenbarligen inte, utan slösar istället pengarna på annat. Hur som helst så kan man aldrig rättfärdiga djurförsök. Den etiska principen om hänsyn till levande, kännande varelsers intressen utesluter en del medel för att nå kunskap.

Varje person som är av uppfattningen att utnyttjandet av djuren är berättigat måste anses orättrådiga. Den som är utövare av djurförsök, slakt och jakt eller på annat sätt stödjer dessa verksamheter medverkar till omoraliska handlingar. Detta innebär bland annat att det är fel att skänka pengar till forskning där djur används i experiment för att forskarna ska få fram sina forskningsresultat. Människor i allmänhet anser att det är en god gärning att skänka pengar till ”välgörande ändamål” som till exempel Cancerfonden. I avseendet att pengarna kan komma till hjälp för cancersjuka människor kan det såklart anses vara en god gärning, men inte i det vidare perspektivet som innebär att människor genom sina bidrag stödjer forskningen om cancer och därmed också forskarna och deras experimenterande med djur.

Det står mycket klart att utnyttjande och förtryck av djur inte bör förekomma. Det innebär att djurförsöksverksamhetens och de andra djurförtryckande verksamheternas aktörer inte på något sätt ska stödjas. Politiska partier och dess representanter som inte uttalat är emot djurförtrycket ska inte ges stöd i form av medborgarnas sympatier och röster vid valen i och med att det leder till djurförtryckets legitimering och att det kan fortgå. Det betyder också att forskare inte ska uppmärksammas positivt. De bör alltså inte tilldelas utmärkelser och priser för sin forskning såsom till exempel Nobelpriset i medicin. De har nått sina forskningsresultat genom att låta djur lida och dö, och för det ska de inte ges någon ära, utan istället är det de åtskilliga djur som lidit och plågats i försöken som bör tillskrivas äran och bedrifterna. Forskarna och de andra involverade aktörerna i djurförsöksverksamheten samt också inom de andra djurförtryckande verksamheterna bör istället betraktas som ett slags brottslingar som står för omoraliska synsätt och attityder och som utför oförsvarbara och ohyggliga handlingar. Det är så domen råder, domen över de orättrådiga.

Lidandet och det systematiska dödande som djur i alla tider har utsatts för och som de fortfarande utsätts för ska upphöra. Djurförtrycket ska försvinna, och som de levande, kännande varelser djuren är ska de ges lika hänsyn och rättigheter som människor. En dag ska världen se ut så, och en dag kommer den att göra det. Den dagen då varje litet liv är en vän.

Besläktad med det vilda

Jag är annorlunda andra människor. Genom åren som gått har jag mer och mer insett det, och det har aldrig stått så klart för mig som det gör nu. Mitt sätt att tänka, att se på saker och ting. Mitt sätt att vara, allt är annorlunda. Överlägset. Jag är av ett annat slag. Jag är en Trollälva, mer besläktad med djuren och naturen än med människor, civilisation och samhälle.

Som jag tidigare nämnt har en psykiatriundersökning om mig gjorts där det enligt psykiatern framkom att jag har två diagnoser; generell ångest och en personlighetsstörning. Men som jag också tidigare nämnt så gav han mig en felaktig diagnos. Jag har inte en personlighetsstörning, utan en personlighetsfulländning.

Nyligen fick jag psykiaterns utlåtande om min mentala hälsa utskrivet på papper. Där har han bland annat skrivit att jag är klart påverkad av ångest, har svårt att slappna av under samtalet och svårigheter att koncentrera mig och är rastlös. Jag har överdrivna rädslor, skriver han. Han nämner också att jag helt saknar motivation att anpassa mig till samhällskraven såsom till exempel arbete. Han sammanfattar att jag uppfyller kriterierna för generell ångest.

Av psykiatrin och av hela samhället och allmänheten i stort anses ångest som något som är nedsättande och begränsande för en person. Det ses som ett slags funktionsnedsättning. Men jag kan upplysa om att det är det inte i grund och botten. Ångest och rädslor är överlevnadsinstinkter och ett tecken på förmåga att känna starkt. Enligt andra är jag överdrivet rädd för många saker, bland annat kemikalier och andra medel och substanser, däribland diskmedel, parfymer och hårsprayer. Jag upplever ett stort obehag av sådana och liknande produkter, och jag får känslan av att minsta inandning av till exempel hårspray kan fräta sönder lungorna. Jag vill överhuvudtaget inte befatta mig med sådana och liknande produkter. Enligt de flesta är detta irrationella känslor och överdriven rädsla. Men i en situation där jag och någon som inte hyser dessa rädslor skulle ställas inför okända substanser eller liknande skulle jag vara den som klarade mig eftersom jag skulle undvika substansen ifråga, medan den andre personen kanske skulle undersöka den och kanske få delar av kroppen sönderfrätta om nu substansen skulle visa sig vara farlig och frätande. ”Överdriven” rädsla är ett sedan urminnes tider nedärvt beteende där de individer som bland annat passade sig för att äta okända växter som kunde vara giftiga var de som överlevde, medan andra som åt dem dog. Ångest och ”överdrivna” rädslor är alltså inte en slags funktionsnedsättning utan ett uttryck för överlevnadsinstinkter och duglighet. ”Survival of the fittiest”, ett begrepp som Charles Darwin med sin evolutionsteori myntade.

Men det är ju klart att nutidens vanliga så kallade normala människor inte behöver vara rädda och inte känner ångest och oro. Varför skulle de behöva det? Med största sannolikhet värdesätter de inte sina liv såsom jag värdesätter mitt, och då behöver de inte heller vara så rädda om det.

Angående min andra psykiska diagnos, personlighetsstörningen (personlighetsfulländningen) framhåller psykiatern att jag är generellt svagare utvecklad i karaktären vad gäller ansvarstagande, det målinriktade beteendet, social tolerans, empati, hjälpsamhet samt samvetet det vill säga etik och moral. Vidare beskriver han mig som annorlunda i samtalen, jag har ett annorlunda beteende och andra har svårt att förstå sig på mig. Han menar också att jag har svårigheter i det sociala samspelet och är ganska ointresserad av de flesta. Är socialt oberoende, en ensamvarg som ej kan den sociala koden.

Detta var hans utlåtande, och jag kan bekräfta att jag nog är annorlunda. Jag är inte som vanliga ”normala” människor, utan nog mera lik ett djur. Ett djur i det vilda som inte låter någon bestämma över det. Jag kanske inte har de specifikt mänskliga egenskaperna på samma sätt som andra människor såsom psykologen antyder. Men det betyder inte att de är mindre utvecklade hos mig. Snarare är de mer utvecklade. Med största sannolikhet är min empati oerhört mycket större än hos flertalet andra, då jag känner medlidande för de som verkligen är i behov av det, de som inte kan tala för sig själva; försöksdjuren och slaktdjuren. Det finns inga andra individer vars öden väcker så mycket empati och borde göra hos alla människor. Gör de inte det så kan man tala om empatibrist. Det är alltså inte jag som saknar empati, utan större delen av allmänheten och de styrande som är likgiltiga inför dessa djurs fasansfulla öden och lidanden.

Enligt psykologens utlåtande har jag svårigheter med närhet och håller distans. Ja, det är klart att jag håller distans till i stort sett alla människor. Jag vill inte ha dem nära, för de tilltalar mig inte. Men detta betyder inte att jag är emotionellt svagare. Som psykologen påpekar är jag socialt oberoende. Socialt oberoende som en katt eller en ensam varg. Men för den skull har jag emotionella känslor, men för att jag ska ge uttryck för dem gentemot en annan person, krävs att denna person kan väcka dem, för de sover allt som oftast i denna värld som till större delen är befolkad av människor som inte kan beröra mig på något sätt. Jag har väl helt enkelt andra krav än andra. Jag är ju ganska ointresserad av de flesta, men när jag inte är det, när överväldigande lust väcks inom mig är mina känslor starka och mer uttrycksfulla än någon annans. De sprudlar. De är vilda och ohämmade.

Angående psykologens utlåtande om att jag inte kan den sociala koden så har han fel. Jag kan den, men jag struntar fullkomligt i den!

image

075

IMG_0231

En sann rättviseprincip

I alla tider har filosofer och andra forskare sökt efter det sanna och rätta. Men det finns bara ett sätt att utforma en sann rättviseprincip på, och här är John Rawls teori om rättvisa en bra utgångspunkt eftersom rättigheter och friheter är jämlika och fastslagna vilket innebär att rättvisan inte går att kompromissa. I den hypotetiska ursprungspositionen, som innebär att ingen känner till sin plats i samhället, ingår alla människor. Men för att en sann rättviseprincip ska utformas bör också djuren räknas med här. Detta skulle innebära att då rättviseprinciperna skulle väljas bakom slöjan av okunnighet så skulle ingen veta om man var människa eller djur, liksom man inte vet om man är rik eller fattig, man eller kvinna osv. Om det skulle visa sig att man var ett djur när slöjan av okunnighet dragits undan så skulle säkerligen ingen vilja att risken fanns att man då blev utsatt för lidande och död genom till exempel djurförsök och slakt. Alltså måste rättviseprinciper väljas som förbjuder att levande varelser utsätts för lidande och död. I Rawls teori om rättvisa begränsar rättviseprinciperna människors önskningar och ambitioner genom att de anger vilka gränser den enskildes system av mål måste respektera. Med en sann rättvisa som också skulle omfatta djuren och ge dem lika hänsyn som människor skulle rättviseprinciperna alltså begränsa människors intresse av att äta djuren, att jaga dem, använda dem i experimentsyfte eller på annat sätt utnyttja dem eftersom dessa handlingar skulle kränka de rättigheter och friheter som den sanna rättvisan tillskriver alla levande varelser, djur såväl som människor.

Med en sann rättvisa skulle också människans naturliga plikter uppfyllas gentemot djuren. Dessa plikter handlar bland annat om att inte skada andra eller tillfoga dem lidande, och om de ska anses sanna och rätta bör de uppfyllas mot alla levande varelser. Om dessa plikter skulle uppfyllas på ett rättmätigt vis skulle med andra ord inte slakt, djurexperiment, jakt och andra verksamheter där djur lider och dödas kunna existera eftersom alla människor skulle inse att det är var och ens plikt att inte utsätta levande varelser för dessa ohyggligheter.

En sann rättviseprincip innebär alltså att det inte är egenskaper som grad av moral, rationalitet, förnuft, etnicitet, intelligens, kön, art eller liknande som avgör om rättigheter och jämlik hänsyn. Precis som människor har djur förmåga att lida och känna, och med en sann rättviseprincip ger det dem rättvisa på samma villkor som människor. I en sann rättvisa är varje litet liv en vän.