Att veta vad som är rätt och fel och handla därefter


Jag ljuger ibland, och folk anser mig kanske vara omoralisk. Men det är inte jag som är omoralisk. Inte i jämförelse med de personer som stödjer och står bakom förtrycket av djuren, bland annat beslutsfattarna och makthavarna som blundar för djurens lidande och istället tillåter det.

Uppfattningar om rätt och fel, gott och ont samlas under begreppen etik och moral. Etik innebär reflekterandet över vad som är rätt och fel,  medan moral är etik i praktiken, alltså det ställningstagande och de handlingar som människor som individer gör.  I takt med civilisationens utveckling har moralen kommit att omfatta nationen, kulturen, båda könen och till slut alla människor oavsett social status. Den gemensamma plattformen har blivit FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I nästan hela mänsklighetens historia har djuren hållits utanför den moraliska sfären av hänsynstagande. Allmänt har det ansetts att de inte kan tillskrivas samma rättigheter som människor, och detta har gjort det legitimt för människor att behandla dem godtyckligt och efter egna syften. För djuren har det resulterat i ett stort lidande eftersom flertalet människor har varit av uppfattningen att det inte finns moraliska skyldigheter att ta hänsyn till djurs intressen och rättigheter. Detta belyses väl i lidandet som djur utsatts för och fortfarande utsätts för. Attityderna som rått och som ännu råder är alltså att rättighetsanspråk inte omfattar djuren, och flertalet filosofer och tänkare genom historiens gång har haft denna syn på djur. Från antiken och in i modern tid har synen varit att djur i moraliska hänseenden inte är jämlika människor. En tänkare som delade denna syn var den amerikanske filosofen John Rawls (1921-2002). I sin bok A Theory of Justice hävdar han att varje individ äger en på rättvisa grundad okränkbarhet som inte ens samhällets väl kan åsidosätta. Rättvisan förnekar att några personers förlorade frihet kan rättfärdigas av att andra får dela på något större värde. De rättigheter som garanteras av rättvisan blir alltså inte föremål för politiskt köpslående eller kalkyler över samhällsintressen.

Rawls’ rättviseteori utgår från en rent hypotetisk situation där alla människor befinner sig i en jämlik ursprungsposition. Till de väsentligaste dragen i denna situation hör att ingen känner till sin plats i samhället, sin klasstillhörighet eller sociala status. Ingen vet heller fördelningen av naturgivna talanger och förmågor. Utifrån detta ska personerna välja rättviseprinciper som ska gälla i samhället. Rättviseprinciperna väljs alltså bakom en slöja av okunnighet som förvissar att varken naturens nycker eller de sociala omständigheternas tillfälligheter ger någon person fördelar eller nackdelar vid valet av principer. Rättviseprinciperna är en skälig överenskommelse eftersom alla befinner sig i samma läge och ingen kan utforma principer som gynnar den egna positionen. Rawls menar att utfallet av detta bör bli att principer som är rättvisa i meningen att de inte kommer att otillbörligt gynna något särintresse väljs. I en sådan ursprungsposition skulle man komma fram till att varje person ska ha lika rättigheter och grundläggande friheter vilka bland annat omfattar politisk frihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, rörelsefrihet och frihet från godtyckligt frihetsberövande. I en sådan rättvisa tar man inte först människors böjelser för givna för att sedan söka det bästa sättet att tillfredsställa dem. Istället begränsas människors önskningar och ambitioner från början av rättviseprinciperna som ju anger vilka gränser den enskildes system av mål måste respektera, menar Rawls. Ett rättvist samhällssystem definierar det utrymme individerna har att utveckla sina mål inom. Detta ger en ram av rättigheter, tillfällen och medel för tillfredsställelse inom vilken dessa mål skäligt kan eftersträvas. Alla personer garanteras samma frihet att fullfölja vilken livsplan de behagar så länge den inte kränker rättvisans krav.
I Rawls rättviseteori ryms också de naturliga plikterna som bland annat innebär plikten att hjälpa den som befinner sig i nöd eller fara, plikten att inte skada andra eller tillfoga dem något ont samt plikten att inte vålla onödigt lidande. Dessa principer skulle också antas i ursprungspositionen, menar Rawls.
Jämlikhetens grundval handlar om hur människor ska behandlas enligt rättviseprinciperna. Hur människor beter sig mot djuren regleras inte av samma principer, enligt Rawls, som menar att djuren inte har samma ställning som människor. Det är enligt honom bara moraliska personer som har rätt till samma rättvisa. Rawls anser att det är orätt att vara grym mot djur då de har kapacitet att känna lust och smärta, men att det ligger utanför rättviseteorins fält och att det inte är möjligt att utsträcka samhällskontraktsläran så att den även omfattar djuren.
Ja, för Rawls var det kanske inte möjligt att omfatta också djuren i sin rättviseteori. Han var begränsad i sitt filosoferande precis som så många andra människor är. Men jag är inte begränsad, inte på några sätt och vis. Jag kan med lätthet omfatta också djuren i en rättviseteori, vilket jag återkommer till längre fram.
Peter Singer är en annan filosof som har en syn på djur och rättigheter. Till skillnad från Rawls är han vettig och rättrådig då han i sin teori förklarar varför grunden för människors jämlikhet kräver att jämlik hänsyn också tas till djuren. Jämlikhetsprincipen kräver inte lika eller identisk behandling, utan lika hänsyn.
Det finns skillnader mellan människor och djur, men det rättfärdigar inte att djur inte ges jämlik hänsyn, menar Singer. Man är på instabil mark om man kräver jämlikhet för svarta, kvinnor och andra förtryckta grupper bland människor, men samtidigt förvägrar djur jämlik hänsyn. Då det anses att alla människor oavsett etnicitet, bekännelse eller kön är jämlika innebär det en insikt om att människor ser olika ut, har olika moralisk kapacitet, olika intellektuell färdighet, olika grad av välvilliga känslor och lyhördhet för andras behov samt olika förmåga att känna smärta och njutning, men trots det ska ha rätt till att behandlas med jämlik hänsyn. Om kravet på jämlikhet skulle baseras på alla människors faktiska likhet skulle det ju inte gå att kräva någon jämlikhet. Jämlikhetskravet bygger inte på intelligens, moralisk begåvning, fysisk styrka eller liknande. Jämlikhet är inte ett faktaomdöme, utan en moralisk idé. Principen om människors jämlikhet är alltså inte en beskrivning av en påstådd faktisk likhet, utan en föreskrift rörande hur människor bör behandlas. Av denna princip följer att varken omsorgen om andra eller beredskapen att överväga deras intressen bör bero på hurdana de är eller vilka förmågor de råkar besitta, menar Singer, och menar att hänsynstagande till en varelses intressen enligt jämlikhetsprincipen måste utsträckas till att omfatta alla varelser, svarta som vita, manliga som kvinnliga, mänskliga som icke-mänskliga. Det är på denna grund som skälen till att bekämpa rasförtryck och könsförtryck vilar. Det är också i enlighet med denna princip som den attityd som kan kallas rasförtryck analogt med rasförtryck och rasism måste fördömas. Fundamentala invändningar mot rasism och sexism är lika tillämpliga på artförtryck. Om högre grad av intelligens inte berättigar en människa att utnyttja en annan för egna syften så kan det inte heller berättiga människor att exploatera djur av samma skäl. Antalet ben eller hudens behåring är otillräckliga skäl till att utlämna en förnimmande varelse från den moraliska sfären av hänsynstagande såväl som förmågan att tänka förnuftigt eller förmågan att diskutera är det. Djuren är annorlunda människor, men det spelar ingen roll. Det handlar inte om de kan resonera eller tala, utan istället om de kan lida. Förmågan att lida och känna välbehag är de kännetecken som berättigar en varelse hänsyn. Lider en varelse är det aldrig moraliskt berättigat att vägra ta hänsyn till detta lidande. Jämlikhetsprincipen kräver att en en varelses lidande jämställs med samma lidande hos varje annan varelse, vilken varelsens natur än är. Att dra gränsen för hänsynstagande vid någon annan egenskap som till exempel intelligens eller rationalitet är att dra den på ett godtyckligt sätt. Då kan man lika gärna välja något annat kännetecken som till exempel hudfärg.
De flesta människor är villiga att utsätta djur för lidande och död då de inte skulle vara villiga att göra detsamma om det gällde andra människor. Det är av detta skäl som det omfattande förtrycket mot djur tillåts fortsätta. För att det ska upphöra krävs en insikt och ett medgivande av människor att varelser som är lika i alla relevanta avseenden har lika stor rätt till liv. Genom mitt upplysande om detta ska det bli en förändring bland allmänheten i synen på djur och deras rättigheter. Snart ska deras lidande vara över. Snart ska de visas den hänsyn de har rätt till.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s