Systematiskt dödande av oskyldiga liv


Den omfattande slakteriverksamheten som finns i samtliga delar av den industrialiserade världen vållar lidande och död för åtskilliga djur. I alla tider har människan slaktat och dödat djur för att äta köttet från deras kroppar och för att använda päls, skinn och annat från dem till olika produkter. Många människor föreställer sig bondgårdar som idylliska, men de är inte idylliska eller har någonsin varit det. I den industrialiserade tiden är bondgården ingen behaglig plats för djuren. Det råder konkurrens mellan lantbruken och de tillämpar de metoder som minskar kostnaden och ökar produktionen. Djuren behandlas som maskiner för omvandling av billigt foder till dyrt kött. De genomlider för det mesta eländiga liv från födelsen till döden. De flesta uppfödare bryr sig inte om djurens lidanden i sig. Ibland undviker de metoder som vållar deras djur lidande eftersom djuren till exempel inte går upp i vikt lika mycket under sådana omständigheter. De tvingas också hantera djuren mindre hårdhänt när de skickas till slakt eftersom en slaktkropp med utgjutningar ger ett lägre pris. Att undvika att utsätta djuren för obehagliga förhållanden för deras skull handlar det alltså inte om.

Idag finns det standardmetoder för djurproduktion. Kycklingar är ett djur som massproduceras och för det mesta drivs de upp i högautomatiserade fabriksliknande anläggningar som tillhör de stora företag som kontrollerar produktionen. Kycklingarna sätts i långa skjul där deras miljö kontrolleras för att de ska växa snabbare på mindre föda. Kycklingarna hålls trångt och trängseln vållar stress så att djuren ibland angriper varandra. För att förhindra detta har man praktiserat näbbklippning i många länder. Detta innebär att kycklingarnas näbbhalvor huggs av eller bränns bort, och naturligtvis är det mycket plågsamt för kycklingarna. Vid sju veckors ålder slaktas kycklingarna genom att de hängs upp och huvudena huggs av.

Flertalet grisar på de moderna djurfabrikerna har inte kunnat och kan fortfarande inte i många länder göra något annat än att äta, sova stå upp eller ligga ner. På detta sätt kan de inte undgå viktökning, men de är uttråkade och olyckliga. De behöver omväxlande miljöer, men det har nekats dem.

Jag skulle bli galen av rastlöshet om jag tvingades hållas så som de flesta grisar hålls. Jag tycker de har en fruktansvärd tillvaro, men det kanske inte de, säkerligen feta, orörliga ägarna tycker eller inser. De kanske skulle trivas med en sådan tillvaro; att slippa röra sig, och istället bara vara stilla och äta.

De flesta grisar tillbringar alltså sina liv inomhus, och det beror på besparingar av olika slag. Det mindre rörelseutrymmet gör att grisen förbränner mindre foder till ”obehövlig” motion. Med andra ord är grisfabrikanterna ute efter att modifiera grisarnas miljö för att åstadkomma maximal lönsamhet.

När det är dags för slakt kommer döden snabbt i utvecklade länder med human slakterilagstiftning. Grisar och andra större djur ska vara bedövade med hjälp av elström eller slaktmask varefter de får halsen avskuren medan de fortfarande är medvetslösa. Antagligen känner de ångest strax före avlivandet då de drivs upp på rampen där de känner blodlukten från de djur som gått före. Det antas att elbedövningen innan avlivandet är human eftersom man tror att djuren inte upplever smärta eller obehag. Men istället handlar det om att elchocken paralyserar djuren en stund utan att de förlorar medvetandet. Detta innebär att slakten inte alls är smärtfri även om den utförs på ett modernt slakteri.
Det är inte heller behagligt för djuren på slakteriet innan de möter döden. Då större djur ska föras från uppstallningen till själva bedövningen utsätts de ofta för brutal hantering för att röra sig framåt. Det förekommer ofta slag med tillhyggen, slag mot huvudet, användning av elpåfösare och omvridning av djurens svansar. Innan bedövningen blir många djur fasthållna. För det mesta stängs större djur in i en bedövningsbox där huvudena hålls fast med en grimma. Kaniner, fåglar och andra mindre djur hålls fast med händerna. Höns, kycklingar, kalkoner, ankor och gäss hängs upp i fötterna då de är vid fullt medvetande. Sedan förs deras huvuden ner i ett elektriskt vattenbad och de bedövas av en elstöt innan halsen skärs upp och fåglarna förblöder till döds. Bedövning med gas förekommer också, till exempel inandning av koldioxid. Detta är mycket plågsamt för fåglarna som kippar efter andan då de allt efterhand kvävs till döds.
Det är obegripligt hur någon kan arbeta på ett slakteri. Hur kan någon stå ut med att utsätta oskyldiga, förnimmande varelser för brutal behandling och fasansfull död och på så sätt beröva dem återstoden av deras liv som de kunde ha levat lyckliga om de varit fria från människans förtryck.

image

image

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s