Förföljelsen av de vilda


Det är inte bara djur i fångenskap som utsätts för lidande och död av kallhamrade människor som inte bryr sig om att ta hänsyn till att de är kännande, förnimmande individer som vill leva. Också de vilda djuren är drabbade och förtryckta i och med den omfattande jakten på dem. Jakt innebär att en jägare förföljer och oftast dödar vilda djur för att få kött, rekreation, päls och läderprodukter och trofeer, eller för att förebygga vilda djurs – så kallade skadedjur – skador och olägenheter på grödor och annan egendom. Ett vanligt argument är att man tycker om att vara ute i naturen och känna kamratskap med andra som jagar. Jakt sker också för att begränsa vissa populationer i syfte att balansera det ekologiska samspelet.
Det finns många former av jaktmetoder, bland andra vakjakt som innebär att jägaren väntar på djuret uppe i ett torn eller på annat ställe, och smygjakt där jägaren smyger sig på djuret. Jakt sker också med hjälp av fångstredskap som fällor och snaror. Då till exempel rävar snaras innebär det att de sitter fast i snaran tills jägaren kommer och dödar dem. Då ripor fångas med snara innebär det att de stryps till döds. Olika typer av fällor kan användas. Många av dem innebär lidande för djuren, till exempel saxfällorna som slår igen om djurens ben och skadar utan att döda.
Även ute till havs pågår jakt. Där jagas sälar och i vissa länder också valar och delfiner. Mestadels används gevär i jakten på djuren, men också fällor och harpuner används. För sälarna är jakten mycket plågsam då hälften av dem som skjuts i vattnet försvinner ner skadskjutna. Sälar klubbas också i huvudet eller slås med andra redskap. Ett flertal av dessa sälar lyckas undkomma, men dör senare av skadorna. De döda eller levande sälarna flås och skinnen tas omhand medan resten av kropparna oftast lämnas kvar på isarna eftersom späcket ratas och marknaden för sälkött är liten.
Fiske är också en form av jakt som innebär fångst av djur i vattnet. Det är bland annat fiskar, skaldjur, bläckfiskar och tagghudingar som fångas. Redskap som ljuster, nät och krok har använts i fisket, men numera används också redskap som trål och snörpvad. Människor världen över fiskar både för kommersiella syften och för nöjes skull.
Fiskar kan känna smärta och lida, men ofta behandlas de som om de var känslolösa ting. Det råder inga tvivel om att när en krok tränger in i munnen på en fisk så är det plågsamt för den. Fiskarna skadas och många av dem dör en mycket utdragen död då de fångas med nät, men det vanligaste sättet som fiskar dödas på av människor är genom kvävning i luften. Kvävningen är mycket plågsam eftersom den tar flera minuter.
Slakt av uppfödda ”odlade” fiskar sker genom att de bedövas i koldioxidbad, vilket är smärtsamt för dem och tar lång tid. Därefter dödas fiskarna genom att deras gälbågar skärs upp. Det kan ske då fiskarna är vid fullt medvetande eftersom bedövningsmetoden är ineffektiv.
Det är obegripligt hur människor kan förmå sig och dessutom finna nöje i att dra upp fiskar från vattnet och låta dem lida och dö. Det är obegripligt hur någon kan förmå sig att klubba ihjäl sälar och det åtskilliga antalet av deras ungar som ju inte mer än har börjat sina liv. Det är obegripligt hur jägare kan finna nöje i att smyga omkring i buskagen, rikta sitt gevär mot en älskar, ett rådjur, ett vildsvin eller annat djur och sedan skjuta och döda, och dessutom om det är en unge, kanske mitt framför djurets mor. Uppenbarligen inser inte jägarna eller bryr sig inte om hur hemskt det måste vara för modern att förlora sin unge. Jägarna begår en stor orätt då de tar livet av djur, många av dessa som knappt börjat sina liv. Dessa djur borde få ströva omkring i skog och mark i många, många år, nöjda och lyckliga.
Jägare och de flesta andra människor i allmänhet är av uppfattningen att älgar, vildsvin, rådjur och andra djur som till exempel vissa fåglar är för många till antalet. Man menar att de förstör naturen och att de inkräktar på skogen och människans odlingar. Dessutom hävdar man att älgar, vildsvin och rådjur är en fara för trafiken då de springer ut på vägarna och kolliderar med bilar och annan trafik. Därför är det nödvändigt att antalet djur hålls nere genom jakt och avskjutning, påpekar man. Men det är så fel det kan bli att döda djuren. Skogen och naturen är till för dem mer än den är till för den mänskliga allmänheten. Det är deras hem och de har sin föda där. Ingen har rätt att ta detta ifrån dem. Deras liv och behov bör sättas före människans vilja att behålla skog och odlingar oförstörda. Djuren är beroende av skogen för sin överlevnad, vilket människan inte är på samma sätt, och ändå är den allmänna uppfattningen att människan ska ha störst rätt till skog och mark.
Att döda djuren för att de är en fara för trafiken är lika fel det. Det är ju inte älgarna, vildsvinen och rådjuren som bestämmer att människor ska sätta sig i bilar och köra ut på vägarna. Det är människans beslut, men ändå hävdas det att det är djuren som måste avlägsnas. I själva verket är det människan som är inkräktare i naturen, inte djuren. Trafiken utsätter djuren för fara.

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s