Förtryckets vagga


Förtryck och tyranni har nästan alltid sin uppkomst i trosföreställningar.  Tyranni föds ur övertygelser och religion. Bibelns skapelseberättelse visar tydligt detta då den beskriver förhållandet mellan människor och djur. Den säger att Gud skapade människan till sin avbild, vilket innebär att människan ges en speciell position i universum. Edens lustgård framställs förvisso som en plats med stor frid där dödande inte passar in. I början levde människan av frukter från träden, hon rådde över djuren, men hon var en kärleksfull tyrann.

Efter syndafallet blev det tillåtet att döda djur. Gud klädde Adam och Eva i djurhudar och drev bort dem från Edens lustgård. Sonen Abel var fåraherde och offrade får ur sin flock till Gud. Sedan kom syndafloden och nästan utplånade skapelsen för att bestraffa människans ondska. När vattnet sjönk undan tackade Noa Gud genom brännoffer av djur. Gud välsignade Noa och gav honom bekräftelsen på människans herravälde. I det ursprungliga tillståndet av oskuld var människorna alltså vegetarianer, men efter syndafallet, den efterföljande ondskan och syndafloden gavs de tillstånd att också döda och äta djur.

Vilket slags Gud kunde ge dem ett sådant tillstånd? Inte en god Gud, den saken är klar. Kristendomens Gud är alltså inte god och rättrådig så som han ofta framställs. Nej, han har grymma sidor och är med andra ord inte bättre än mänskliga tyranner. Han borde inte ens bli tillbedd som en Gud, då en god Gud aldrig skulle tillåta att oskyldiga varelser som djuren behandlas godtyckligt och dödas. Hur kan folk sätta sin tro, sin tillförlit och sina öden till en Gud som den kristna?

Kristendomen grundlades under det romerska imperiet och ersatte allteftersom de romerska attityderna. Romarna beskådade slakt av både människor och djur som en normal källa till underhållning. Romarna uppskattade rättvisa och pliktkänsla mot samhället, men de hade inga moraliska känslor för varelser utanför sfären av moralisk hänsyn. Brottslingar, krigsfångar och samtliga djur hamnade utanför denna sfär.
Kristendomen medförde en stor utvidgning av romarnas begränsade moraliska sfär, men fortfarande ansågs djur ha en låg ställning, precis som i Gamla Testamentet. Nya Testamentet tar inte upp några föreskrifter att bry sig om djurs intressen. Beskrivningen av Jesus visar att han var likgiltig rörande vad som händer med djur. Han förmådde tvåtusen svin att kasta sig i sjön efter att ha låtit dem besättas av utdrivna demoner. Enligt Bibeln försökte Jesus visa människorna att de inte behöver låta sitt handlande mot djur influeras av de moraliska regler som styr handlandet mot andra människor. Med andra ord kan Jesus inte betraktas som någon Messias, någon frälsare eller någon genomgod person. I själva verket var han inte bättre än någon annan som har överseende med att kännande varelser lider, plågas och dödas. Det har aldrig existerat någon Messias, men en Messina existerar och hon är den som kommer att frälsa världen från ondska.

I och med kristendomens införande blev alltså inställningen till människor mjukare, men inställningen till djur förblev lika känslolös och brutal som på romartiden och den förbättrades inte heller under renässansperioden.

Under mer än 2000 år har experiment i undersökningssyfte förekommit på levande djur. Den grekiske läkaren Galenos ses som den förste store experimentalfysiologen inom medicinen. Han utförde experiment på djur för att demonstrera fakta och bevisa sina iakttagelser. På levande djur skar han av ryggmärgen för att det därigenom uppstår förlamning i benen. Han visade också på levande hundar att urinen leds genom urinledarna från njurarna till urinblåsan samt att hjärtat pumpar blod och att lungorna suger in luft vid andningen.

Under 1600-talet kom de fysiologiska experimenten på djur igång på allvar, och här var filosoferna Francis Bacon och rene Descartes de största impulsgivarna. Under 1800-talet vidgades försöksdjurens användningsområden ytterligare. Allt skulle prövas på djur. Under denna tid offrade de kallhamrade experimentalfysiologen Francois Magendie bland annat 8000 hundar då han skulle bevisa en teori om sensoriska och motoriska nerver. Utan minsta bedövning spikade Magendie fast hundar på undersökningsbordet för att ostört kunna genomskära ögonnerverna, söndersåga huvudskålen, sönderskära ryggraden och blotta åtskilliga nervknippen. Han utskar också magen på en hund, satte istället in en blåsa och observerade sedan hundens långsamma dödskamp som en intressant fysiologisk företeelse. Magendie tillät sig sådana grymheter mot sina offer att han måste betraktas som en av de grövsta brottslingar som någonsin levat. Men än idag finns det ju uppenbarligen många som delar hans synsätt; att djuren inte har något värde annat än att vara till nytta för samhället och mänskligheten.

image

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s